Det finns ett underbart ställe i Sverige där alla kan bo tryggt utan sprängningar och skjutningar. Det ligger på landet och är ganska glest bebyggt. Där finns enbart nästan villor och fritidshus, men lite annan bebyggelse har kommit in i närheten av den stora landsbygden. Här bosätter sig inte gangstrarna för det är för långt till stora staden.
Själv har jag varit skriven här sedan 1976 då jag fick nog av denna stad och flyttade. Jag behövde lugn och ro och en genuin upplevelse av naturen. Sedan dess bor jag här där fåglarna sjunger och rådjuren springer förbi. En buss fick bromsa härommorgonen, för en älgko med kalv gick över vägen. Vi andra väntade så gärna medan de försvann mellan träden på andra sidan. Det ju strax jakttider så jag förstår att de ville bort från den stora skogen.
Här bodde också båtsman Anders Efling Ahlgren på 1700-1800-talet. Han var soldat inom marinen. Eller örlogsflottan som det hette då. Han var min mormors mormors far. Jag visste inte tidigare att jag hade så djupa rötter här, men min mamma hade en tomt där också denne anfader bodde. Den behöll hon tills hon dog.
Hur länge kommer då lugnet att vara här? Ja i min livstid hoppas jag. Och det hoppas jag också för mina barn och barnbarn. Att de kan få uppleva det lugn som jag har gjort här under sin livstid. Att gangstrarna tar slut när de har skjutit och sprängt klart i Sverige och Turkiet inser att de inte kan ta hand om dessa i sitt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar