Vi lever i den bästa av världar

 Om min mormor kunde hamna här hos mig skulle hon inte tro sina ögon. Hon som bodde på en ö i Mälaren med ett 30 kvadratmeters torp tillsammans med morfar och de första sex barnen eller hann det bli sju? Jo förmodligen. De flyttade till fastlandet när de tre sista barnen föddes. Så min moster Rosa, moster Ebba och min mamma Harriet som var yngst föddes där i torpet som hade tre rum på 60 kvadrat så att föräldrarna hade ett eget rum innanför köket. 

Detta var för hundra år sedan för min mamma skulle bli 100 år nästa år om hon hade lyckats att leva längre än till 1968. Astman tog henne precis som det var med mormor. Själv har jag en släng av allergi och lite astma också, men det är ingenting att tala om. Lite hosta på morgonen bara och lite nysningar. Jag har ju levt så mycket längre än både min mamma, som blev 43 år och min mormor, som blev 56 år. Jag är glad och tacksam för alla dagar jag får. 

I morse var jag hos polisen i Nacka för att hämta mitt nya ID-kort. Har aldrig haft något sådant tidigare i mitt liv, men nu kan jag resa om jag vill inom EU. Kortet på mig blev faktiskt ganska välliknande. Att köra bil till Nacka och tillbaka tog alla mina krafter så nu har jag bara vilat resten av dagen. 

Hela denna utveckling av civilisationen, som har skett sedan familjen Carlsson var bosatta på torpet i Skärsholmen en bit från Kärrbo utanför Västerås är enorm. Så mycket arbete kan utföras numera av maskiner och datorer, som tidigare krävde djurs och människors kroppskrafter. Tro inte annat än att vi lever i den bästa av världar. Måtte det nu förbli så!

Jag bor lika stort som morfar och mormor gjorde på sin tid för mer än hundra år sedan. Med med alla bekvämligheter, om vilka de inte ens kunde drömma. Grattis till alla oss som lever nu! I detta den bästa tid som har funnits för människor på jorden. 

Som en jämförelse står släkten här vid torpet som är 60 kvadrat. Bilden från början av 90-talet. Torpet finns fortfarande i Skärsholmen en bit från Kärrbo alldeles vid Mälaren.