Jag blev inbjuden att diskutera med Hanne Kjöller i radion i dag om curlade barn. Men jag tackade nej, för jag tar mig inte längre gärna till stan. Och jag fick inga andra förslag om hur detta skulle diskuteras heller. Vad ska man säga om curlade barn? Det är väl bara att ta hand om dem tills de klarar sig själva? Och vara extra snäll mot dem.
Det har jag gjort med mina tre söner, som jag också dedicerade min senaste bok till - ni vet Innan glädjen infinner sig. Barn är en väldig glädje och det är bara bra att ta hand om dem. Jag har gett bort mitt fasta ägande till dem redan. Det kändes bra. För då har de en handlingsfrihet som jag inte hade i deras ålder. Och själv blir jag tillräckligt omhändertagen av dem. De har alla specialiteter i sina yrken, som de delar med sig av också till mig.
Annars är det staten som tar hand om mig ekonomiskt genom min pension. Någon annan hjälp har jag inte och har aldrig behövt. Staten har tagit över genom skatterna det som tidigare generationers släkt gjorde. När jag var yngre var inte skatterna alls så betungande, för jag minns när omsen låg på ett par tre procent. Men under mitt liv har stat och kommun plus regionerna fått mer och mer att ta hand om och politikerna plus byråkraterna har blivit anställda för att sköta medborgarnas pengar.
Det har i sin tur medfört att vi fått en invandring som har varit större än någonsin. Staten annonserade till och med efter nya människor. Och de måste ju tas om hand ännu mer än vi gamla vanliga svenskar. Eftersom vi har bott här i kanske århundraden så har alla generationer av sparsamma svenskar gett sina ihopslitna slantar och ägodelar till de nya generationerna. Det är bra för det har jag och min familj också fått: några arv från förra generationen. Annars skulle inte jag ha kunnat ge mina barn något nu i form av fast egendom. Det är helt enkelt ett antal släkter som jag och andra har tillhört, som har gett vidare sina tillgångar genom arv.
Jag är glad att jag kan tillhöra den skaran redan nu, som ger vidare medan jag lever. Så kan jag se hur detta faller ut hos mina barn och barnbarn - varav jag har fem stycken just nu. Dessutom kommer jag förmodligen att leva minst ett decennium till och samla ihop ännu mer tillgångar. Om det inte händer något mycket underligt i detta land. Man vet aldrig, men det ska väl lösa sig på bästa sätt hoppas jag.
Faktum är att staten och andra myndigheter har fått miljoner av mig och mina släktingar. Vi får väl se om detta kommer att hålla i sig. Eller om det enbart var en ekonomiskt liten tid då alla levde gott innan de som aldrig nöjde sig tog över. Där kan man tala om att curla hela världen. För det är så synd om alla som inte har samma kultur som Sverige har haft.
Förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP har här slagits ihop och blivit HDI i världen. Det är tydligt var problemen finns. Vi kommer att vara nio miljarder människor år 2037 enligt beräkningar. Flest barn föds nu i Afrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar