Flykten fortsätter i Sverige

Historien om Karim är den om en flykting, som fortsätter att vara flykting i Sverige, därför att han har fått sina släktingar efter sig. De hotar att döda honom för att han har gått från islam till kristendom. Berättelsen om honom kommer från Hälsingland, men var han bor berättar inte Hela Hälsingland, som beskriver hans situation. Han blev bortstött från den moské han sökte sig till och vände sig då till en kyrka, där han blev mottagen. 

Artikeln låter som en sedelärande historia från en präst i svenska kyrkan, men vi måste väl tro på dess innehåll. Karim blev hotad av sina islamska släktingar som bor alldeles intill i en annan lägenhet i Hälsingland och han fruktar dem sedan dess. Han vågar sig inte hem förrän de andra sover av rädsla för misshandel och hot. Polisen kan inte hjälpa honom utan har rått honom att vända sig till Migrationsverket för att få byta lägenhet.

Men ingenting har hänt och nu har Karim bott där han bor bredvid sina hotfulla släktingar i flera år. Hans släktingar tycker att han ska gå tillbaka till islam eller försvinna för alltid. Åttio procent av de som förföljs för sin tro är kristna i världen, så Karim befinner sig i gott sällskap. Men i Sverige hör vi nästan enbart talas om förföljelse mot islam och de attentat som förekommer mot moskéer. Fast den värsta branden i en moské förra året inte var anlagd, utan en olycka. 

Detta scenario med motsättningar mellan folkgrupper är det enklaste att beskriva snabbt i medier. Och det hinner få ett stort genomslag i nyhetsfloden, som hos krönikören Peter Kadhammar på nyårsafton, när något spektakulärt händer. Mediernas internetsidor skriker hela tiden efter nyheter, som kan få många klickar, så att annonsörerna intresserar sig för mediet. Medan enskilda förföljelser mellan invandrargrupper inte har lika stort allmänintresse eller inbringar lika mycket pengar. Det ska vara svenskar mot invandrare i en konfliktsituation. Det är den enklaste beskrivningen, som ger mest inkomster. Stora grupper mot varandra. Helst något som kan beskrivas som krig.

Premiärminister David Cameron i Storbritannien sade att hans land fortfarande är kristet i sin påskhälsning i år till invånarna i Storbritannien. Det är val nästa månad i landet och detta hade inte gått att säga i Sverige. Då hade det enbart blivit ett valtaktiskt utspel och högervridet konservativt. Det hade knappast gått att säga ens för kd-ledaren i vårt land inför ett val. Eller? Den 25 april blir Ebba Busch Thor ny kd-ledare. Själv är jag inte direkt kristen eller troende utan mer andlig, men uppfostrad i den kristna kulturen, döpt och konfirmerad. Kanske dags att börja prata djupare om detta?