Ett par gubbar körde av vägen där jag bor. Jag hörde smällen och gick dit för att se hur det hade gått för dem. De tog sig ur bilen för egen maskin och hade ringt polis och bärgare sade de. De tackade för att jag brydde mig om dem och för att jag frågade hur de mådde. Inget att tacka för sade jag. Det hände vid sjutiden i morse och sedan kom polisen vid åtta och brandkåren åkte förbi vid nio. En elstolpe hade stått rakt i vägen för bilen, men gubbarna hade tur. De hamnade på rätt köl och elstolpen stoppade farten för dem. Jag önskade dem en bättre helg i fortsättningen och gick hem. De sade att de hade väjt för en hare. Väj inte för harar. Eller rådjur. Men själv väjde jag för ett rådjur den enda gång jag har krockat med något. Det var på 1970-talet på Värmdö. Jag hade inte en chans fast jag körde sakta. Det hoppade ut rakt framför bilen. Och man försöker automatiskt väja för ett djur. Rådjuret slog sönder strålkastaren och fortsatte in i skogen. Vet inte hur det gick. Det försvann.
Foto Ann Helena Rudberg |
Här är samma bil på bild vid halvtvåtiden i dag. Lamporna lyser för två gubbar är där. De har startat bilen. Framför bilen ligger elstolpen. Inga bromsspår på vägen. Foto Ann Helena Rudberg |
Ja så hände det en olycka till i dag lite längre bort på 274:an. En förare väjde för rådjur och voltade vid sidan av vägen. Han klarade sig, men kör gärna lite sakta och titta också vid sidan av vägen. Två rådjur var det här. Det är det ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar