Nu i vår släkt kan vi snart ha inflyttningskalas för en av oss har fått lägenhet. Grattis till oss! Korttidskontrakt och ingen vet hur länge, men ändå. Just boendet visar hur splittrat vårt samhälle har blivit. Ibland finns hur mycket pengar som helst att lägga på en villa med sjöutsikt eller för den delen en lägenhet med sjöutsikt och stundtals har varken ungdomar eller pensionärer råd att bo. Då blir de hemlösa. Får flytta runt så gott det går bland anhöriga och vänner.
Jag har också varit med om denna flyttkarusell sedan 1945. Då bodde mina föräldrar först hos min farmor i hennes etta. Sedan hyrde de i andra hand på Hornsgatan och senare vid Gullmarsplan och till sist fick de en egen lägenhet i nybyggda Björkhagen söder om Stockholm. Jag minns inte flyttkarusellen, men är döpt i Högalidskyrkan för där bodde vi då på Söder. När mamma blev gravid ännu en gång så tillföll en lägenhet familjen våren 1948.
Personligen har jag nu bott i ett köpt och tillbyggt hus sedan 30-talet år tillbaka. Har varit med och byggt om Odengatan 48 till bostadsrätter på 70-talet och Ängsviksgården från äldrehem till bostäder på 80-talet. Tjänade inga pengar alls på detta för maken behöll våningen i stan och Ängsviksgården hade konstiga bestämmelser. Har byggt ett hus till på Värmdö på 70-talet, men det behöll dåvarande maken när jag tog ut skilsmässa. Han blev rik och jag fattig.
Så kan det gå när man inte bryr sig om det ekonomiska utan tror att det ska ordna sig. Och det gör det alltid faktiskt. På något sätt. Har haft tur som en del skulle uttrycka det. Men det har jag inte alls utan har jobbat hela livet för att ordna det här med ekonomi och boende. Och för att ta hand om familjen. Det lär fortsätta ännu några årtionden i bästa fall. Nu när vi alla ska bli hundra år. Ser redan fram emot telegrammet från kungen. Eller drottningen kanske. Då har väl kronprinsessan hunnit träda till?
 |
| Slott eller koja? Hur vill du bo? Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar