Bråket om Frank Andersson

Vem har rätt till kroppen eller askan efter någon som har dött? När det gäller Frank Andersson som dog i komplikationerna efter en hjärtoperation den 9 september har två begravningsceremonier anordnats. Får man ha det? Jo uppenbarligen. Dels är det ex-frun som säger att så ville Frank ha det med en begravningsceremoni i Stockholm och så är det brodern Tommy Andersson som fick höra av Frank före operationen att han ville bli begravd i Trollhättan. 

Det verkar väldigt märkligt ifall ex-frun Jeanette Bouvin Nygren skulle ha rätt att bestämma över Franks kvarlevor och få gravsätta dem på Skogskyrkogården i Stockholm. Men datum för begravningsceremoni är bestämd av henne där till den 16 oktober och kroppen av Frank Andersson ska vara med. I Trollhättan där Frank Andersson föddes och där brodern vill begrava honom ska begravningsceremoni hållas den 19 oktober och då ska kroppen var där också.

Eftersom det har blivit bråk om kroppen ska nu länsstyrelsen besluta om var själva graven ska finnas. Och som alltid när det gäller myndigheter tar det sin tid. Kanske till nästa år. Helt klart är att Frank Andersson ville kremeras så det blir askan som ska sättas ned i jorden. Det borde väl bli Trollhättan. Kan jag tycka, men länsstyrelsen bestämmer. Frank Andersson blev 62 år. Vila i frid nu Frank Andersson var din grav än blir. 

Här bredvid ser ni tre gravar som anhöriga har bestämt var de ska vara. Alla tre finns på Skogskyrkogården i Stockholm. Inget bråk alls om detta utan vi kom överens. Men ingen av dem levde ett lika stormigt liv som Frank Andersson naturligtvis. Han som enligt ex-frun levde rullan hela tiden. Det är inte så många som bråkar om kvarlevorna efter anhöriga. Det viktiga är ju egentligen inte graven fast många vill ha ett ställe att gå till. Det viktiga är att människan blir ihågkommen och det lär Frank Andersson bli. Det skulle han bli även om askan ströddes över havet, som man också får göra. Jag frågade min sambo den sista tiden han levde hur han ville göra om "det värsta skulle hända". Han sade "det får ni bestämma".