lördag 13 oktober 2018

Jag är strax 73 år!

UPPDATERAT
Jag tas för yngre än jag är för jag har inte vitt hår. Nu vid min ålder skulle jag väl ha det? Eller vara totalt sönderskrynklad i ansiktet? Det är jag inte heller. I min närmaste konsumaffär där de har sett mig i många år tror de som är grå- och vithåriga själva, att jag är mentalt handikappad och förtidspensionerad. För jag ser ju yngre ut än de gör. Så de säger noga till mig allt vad jag ska göra när jag betalar. Snällt av dem. Men det är väl bra att se ung ut? Nej inte i alla sammanhang. Det vore roligt att få lite respekt för den ålder man har. Få sitta på bussen. Eller tas hänsyn till på andra sätt. För jag vet faktiskt en massa saker, som inte yngre vet. 
Bilden tagen i dag
Är så glad att
jag kan gå och stå!
Utan stöd!

I dagarna märkte jag dock skillnaden som har med ålder att göra, för jag hade fått ont i ena höften. Hade varit övermodig och klättrat i fyrametershäcken mot söder för att ta ned den en smula. Upp och ned på en stege en hel dag och beundrade förstås mig själv att jag kunde detta. Vid min ålder! För övermodig dock för dagarna efter kunde jag inte ta ett enda steg. Det gjorde så sabla ont! Högg till i vänster höft så jag skrek ajjj av smärta. Fick luta mig på bord och bänkar för att ta mig fram. Hittade dock en kvarglömd stav inomhus till stöd. Jag lyckades ta mig ut till närmsta väg med hjälp av staven och gick sakta, sakta. Bilarna körde väldigt långsamt förbi mig. Det gör de aldrig annars. Jag utstrålade väl totalt handikapp. Fick hjälp av yngste sonen, som körde hit med mat till mig i förrgår. Kunde ju inte köra bil. Han föreslog doktor, hemtjänst och färdtjänst. I den ordningen. Tog värktabletter och vetekudde, som värms i mikron till benet. Allt för att få igång kroppen igen. Men tänkte att det var kört. Skulle bli en sådan där pensionär som jag borde vara. Men inte ville bli. Vid min ålder.

Efter att ha kört vanlig gymnastik som grundar sig i den gympa jag hade i skolan som liten, lite böj och sträck åt sidorna, använt värme hela tiden mot benet, hållit igång med städning med dammsugaren, för jag kunde stödja mig på den, masserat benet och musklerna så kändes det bättre. Men jag såg fortfarande framför mig att nu hade skelettet fått fnatt och tappat kontakten med resten av kroppen. Operation nästa! Nej då det behövdes inte. Det gick faktiskt över. Jag lider också av alla kollektiva fördomar människor har om ålder. Tror på allt elände som kan drabba. Men det behöver inte gälla alla! Var och en av oss har egna gener, ihopsatta av andras, men helt och hållet individuella. Jag fick väl en bra uppsättning av mamma och pappa. Och kanske, kanske är vi släkt med mayaindianerna. Det hjälper eventuellt. Har aldrig råkat ut för fruktade klimakteriet som är så hemskt för andra. Tillhör de 25 procent av kvinnorna som inte har märkt av det. Bara att vara tacksam! Kunde köra bil och handla i dag. Alldeles själv! Vilken frihet! Kändes som om jag hade fått livet tillbaka. Jag lever, jag lever! 

16:12
Jo jag var ute och klättrade lite till på stegen för att få ned balsampoppeln. Jag erkänner. Det gick bra och trädet luktar gott. Därav namnet. Jag kanske har fått bättre kondition genom att gå igenom den där pärsen? Får se hur det känns i morgon. Minns hur det var för dansare, som jag intervjuade på DN. De hade i stort sett alltid ont överallt i kroppen fast det inte fick synas på scenen. Men nu är det färdigklippt för i år. Solen står så lågt så det är alltid bra att få bort lite buskar som skymmer och en del av träden. 
14.10.2018
Känns okej även i dag, kör med vetekudde för säkerhets skull. Det gäller att hålla igång cirkulationen. Hösten är vackrare än någonsin och sista rosen blommar på gammaldags rosbusken. Se nedan.


2 kommentarer:

  1. Skönt att du blev av med det onda. Jag har önskat mig en balsampoppel men de är tyvärr, i min kommun, bannlysta.

    SvaraRadera
  2. För att de skapar allergi eller för att de sprider sig med rötter? Såg inte din kommentar förrän nu.

    SvaraRadera