Orkar knappt höra om en enda till som har dött i cancer, men det gjorde Bodil Malmsten. Hon blev ett år äldre än vad jag är. Hon var berömd en stor del av sitt liv och gullades om av oss som brydde oss om kultur redan på 80-talet. Jag har naturligtvis läst hennes böcker från Finistère och fast hon inte ville berätta om varför hon flyttade tillbaka till Sverige så framstod det som att det var det franska kynnet, som inte riktigt gick ihop med hennes svenska dito.
DN har redan skrivit om henne här. Det brukar vara så på kulturen att man gör i ordning artiklar om de man vet är sjuka. Greta Garbo hade länge sin artikel redo för publicering. Vad ska man säga? Jo att cancer är en folksjukdom, som också Bodil Malmsten sade. Själv har jag skrivit dagbok om min sambos sjukdom och död. Kanske blir den bok någon gång i en omarbetad fortsättning som jag tror ska heta Tillbaka till livet. Livet är hårt arbete in i det sista om man tas på allvar av det. Och det finns inga dagar som är meningslösa, men ibland är det okej att känna så.
I mars 2015 kom hennes diktsamling Det här är hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar