Solen är tillbaka

I alla nyheters flod av elände så ser jag nu bara en sak i eftermiddag: solen är tillbaka. Den är uppe och lyser fast klockan är halvfyra på eftermiddagen. Så fint. Denna stjärna som gör att vi existerar och vars ljus nu återvänder till oss här på norra halvklotet. Till vår lilla jord, som knappt syns ifall vi tar en bild utifrån universum. Den blir en liten blå prick bara. Och ändå är vi så många som inte kan hålla sams här på jorden. Beroende på att vi har stelnat i dogmer och inte kan röra oss en millimeter längre från vad någon man sade för tusen år sedan eller tvåtusen år sedan. 

Ett par tusen år är ingenting i universums historia, men det kommer inte att få slut på stridigheterna i världen. Vi kommer att fortsätta att slåss om markbitar på vår arma jord. Och särskilt då i Mellanöstern där det är kört för att religionen islam har tagit över. Så säger den nu 86-årige syriske poeten Adonis, som tidigt varnade för de demonstrerande massorna för fem år sedan på Syriens gator. Han såg att de kom från moskéerna och han varnade för att upproret bars av "religiös fascism". Han fylldes inte av hopp utan av fruktan. En modern religion kallad islam är inte möjlig eftersom den har hindrats från början att utvecklas. Därmed är Mellanöstern och de länder som bekänner sig till denna religion och blandar in den i staten inte möjliga för demokrati eller jämlikhet.

Dock kan vi lita till solen. Den kommer att gå sin gilla gång och våren är snart här och sedan sommaren. Vi behöver inte bry oss om de som kommer hit från andra statsreligiösa länder utan här härskar sedan gammalt ett annat system: ett där staten tog över kyrkan och sedan lösgjordes helt och hållet från kyrkan. Vi är fria att gå vidare till vad vi vill. Vi är fria att utvecklas andligen till de stora varelser vi är var och en av oss. Så länge de som kommer hit begriper detta och inte terroriserar oss med inskränkhet och ett teokratiskt system.