En försöksverksamhet ska starta i Göteborg, där tiggare får 90 miljoner under fem år. Projektet startar nästa vecka och tanken är att ideella organisationer och kommuner ska samarbeta runt detta, som bekostas av EU med 78 miljoner och av Sverige med 12 miljoner. Barnen till tiggare kan få en tillfällig utbildning i Sverige när de är här.
Det innebär således att tiggare i större utsträckning kommer att ta med sig barnen hit istället för att lämna dem hemma hos släktingar. Projektet, som kommer att förverkligas och bli konkret i höst, syftar också till att tiggarna får veta att de kan få till exempel vård i Sverige. De har vissa rättigheter i Sverige och ska upplysas om detta.
I tiggarnas hemländer finns inte den politiska viljan att satsa på dem. Det är dessutom krångligt att få ut EU:s medel från de strukturfonder, som finns. Och så måste romerna själva eller myndigheter delfinansiera projekten. Den viljan eller förmågan finns inte. Det är politiskt självmord att vilja satsa på romer. Frivilliga och organisationer som vill satsa på denna befolkning kan uppfattas som konspirerande. Så tolkades allt privat under kommunismen.
I hemländerna har romer kunnat jobbtränas och få utbildning, men de får ändå inte några jobb. Detsamma gäller barn, som har fått utbildning, men som bor i samhällen utan elektricitet och rinnande vatten. Det finns ett ointresse och en likgiltighet för de här folkgrupperna. Det bästa vore ifall EU ändrade sina regler och betalade ut pengar direkt till dessa olika projekt i hemländerna, men så fungerar inte överstatliga EU.
EU-kommissionen har istället slösat bort pengar på konferenser, för att försöka övertyga myndigheterna i de olika länderna, att satsa på romer, vilket är dömt att misslyckas. Följden har blivit att romerna har blivit ännu fattigare, kriminaliteten har ökat och dessa medborgare har lämnat Rumänen, Bulgarien och Slovakien för att försöka överleva i andra länder. Befolkningen i Rumänien har sjunkit med omkring tre miljoner sedan 90-talet. År 2013 beräknades några tusen rumänska medborgare finnas i Sverige. Dessa hade då funnits här mer än tolv månader och var således inte här tillfälligt.
Meningen med att hjälpa dem här på plats i Sverige är inte att de ska stanna här, men förmodligen kommer det att bli följden. Om de kan få hjälp på olika sätt här och tigga för att få mat för dagen finns det ingen större anledning att återvända till hemlandet. Då är de helt enkelt invandrare vare sig de har rätt att vara här eller inte. Politiken i Sverige syftar till att få hit de fattigaste och mest utsatta i världen. Det är en etiskt försvarbar målsättning för att lyfta människor från krig och fattigdom. Men ur ekonomisk synvinkel gör det invånarna i Sverige fattigare.
I går byggde hemlösa och fattiga svenskar en kåkstad vid Malmö stadshus, för att visa på problemet med att politiker ser mellan fingrarna och att människor från andra länder bygger kåkstäder i parker och på allmänna platser i Sverige. Något inte svenskar kan göra. De hemlösa svenskarna i Malmö är omkring 1 100 personer. Stockholms stadsmission hyr ut lägenheter till EU-medborgare, men inte till svenskar, som inte kan få hjälp på annat sätt. Hyran är drygt 2 000 kronor i månaden. Hemlösheten bland svenskar uppgår till 30-40 000 personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar