Det har jag grunnat lite på nu när krisen i medierna har varat i så många år. Först och främst är medierna beroende av inkomster och därför har nästan alla tidningar nu en så kallad betalvägg för att få in lite medel också till internetutgivning. Papperstidningarna lider långsamt sotdöden genom att så få har tid att ta in allt som står i dem. Eller vill betala för dessa av ansvarig utgivare godkända medier. Storhetstiden för tidningar var kring 1970-talet, då det hade blivit fint att vara journalist, efter att generationen som min pappa Ingvar Rudberg tillhörde - han var också journalist - hade föraktats av vanligt folk. Det var läkare man skulle bli tyckte släkten, men min stackars pappa kunde bara bli journalist. Stackarn!
Detta medlidande var också befogat, för det var ett hårt jobb att ha detta yrke. Många namnlösa har gått under i alkohol- och drogträsket och också på DN fanns det ölautomater i korridoren, för de som jobbade natt behövde bedöva sig en smula. Och rätt många kunde sitta med en whiskyflaska i skrivbordslådan. Själv har jag fått en av sättarnas små rakbladsvassa knivar genom armen på den tiden det var blandteknik: klippa och klistra på papper istället för den gamla blysättningen. Jag råkade lägga armen rakt över kniven när jag skulle visa vad som skulle ändras. En olycka förstås. Det blödde, men det var inte pulsådern tack och lov som skars av. Alkohol var ett problem också bland grafikerna.
Och hur är det numera då? Jo allt utförs av journalister, som är högutbildade - precis som jag var - och som absolut inte har en agenda, men självklart måste alla passa in i ett arbetslag. Och suga åt sig de traditioner som finns där kollektivt. Gruppen är alltid starkare än individen och särskilt gäller detta medier där allt måste gå i rasande fart när något händer. Journalisterna måste numera också ta hänsyn till sociala medier, som kan yttra sig mycket friare. För bara några år sedan var inte detta fallet, men genom att alltfler av medierna också har blivit sociala medier på internet så tar detta över.
På SVT har man insett att de ligger efter med Gomorronprogrammet, så i höst ska detta ändras och det gamla gardet inte längre synas i rutan. Det är alldeles som det ska vara för själv har jag ofta försökt titta på morgnarna, men stängt av efter minuter, för programmet går i alldeles för gamla skor. Och då ska väl jag ändå tillhöra målgruppen? Den som har tid att titta. Pensionär som jag är. Nu ska målgruppen på morgonen bli upp till 39 år och nyheterna ska dominera. Alldeles rätt. Även för pensionärer. Dock verkar SVT:s agenda att förbli likadan som nu. Lätt vänstervriden.
Den 20 mars 2009 skrev jag på Newsmill en artikel med rubriken "Tidningspyramiderna kommer att rivas". Och så har det blivit sedan dess. Hela sajten Newsmill är tyvärr borta, vilket var ett misstag av de som ägde den. Den fanns enbart i cyberrymden. Historiskt sett är det en förlust för yttrandefriheten. Men samtidigt ett tecken i tiden att det gick inte att låta yttrandefriheten gå för långt. Kommentarerna på artiklarna var ofta förolämpande och personangrepp. Och redaktionen hade jämt sjå med att få bort alla som satte in sina annonser i form av kommentarer. Barnsjukdomar på internet, som fortfarande består. Så här skrev jag för tre år sedan i min blogg:
"Självklart ramlar nu alla pyramider ihop. Och det är som det ska vara. Så utvecklas alltid världen. Tidningarna är desperata i sina försök att få läsare genom att pytsa ut skräp från internet, kortlivade sensationer, filmer om gulliga husdjur eller något annat som har samlat läsare och tittare i världen. Medierna sammanblandas mer och mer och blir plattare på gott och ont. Det finns inte resurser till något annat. Ingen tilltror knappt längre någon ungdom att kunna läsa utan det ska skrivas kortare och kortare. Och det är helt okej. Så måste utvecklingen gå. Innan vi återigen blir så trötta på kaoset där ute i cyberrymden och börjar längta efter något annat. Sådana som jag är i minoritet. De äldre använder inte internet lika mycket som ungdomen gör, men alla blir äldre. Så också detta är övergående."
Förmodligen befinner vi oss nu i den djupaste dalen vad gäller bristen eller orken på förmåga att läsa och förstå. Eller att ta in en bild och fundera över den. Har märkt att det bara är rubriken som hinns med för de som vill bli upprörda. För det är ofta känslomässigt utlopp läsare och tittare vill ha. För de själva mår så dåligt. Hatet mellan de som har utbildning som journalister och "folket" har vuxit över tid. Det fanns överhuvudtaget inte tidigare. Då var det den egna redaktionen som var mest kritisk till vad som åstadkoms.
Paradoxalt nog så blir världen ännu mer oförståelig genom att allt sammanblandas i medierna: stort som smått. Ingen väljer utan allt är lika viktigt att få ut. Men ibland går medierna i samma ledband och drabbas av följa-john-sjukan. Något de alltid har kritiserats för. Förr beroende på att de inte hade resurser för något annat. Och nu orsakas detta av att de knappast har resurser för något annat. Att göra nyheter av facebook, youtube och annat på internet har tillkommit. Plus då följa mordfall in i det oändliga, vilket också gjordes för 50 år sedan. Det kräver inte heller särskilt mycket resurser.
Men vad som verkligen rör sig i tiden har alltid varit svårt att fånga in i medierna, som är nära knutna till politikermakten. Det syns allt tydligare hur rädda de är för att verkligen diskutera de djupa samhällsproblemen och för att skapa mer hat än vad som syns nu på ytan, vilket är svårt att inte göra när samhällsproblemen förtigs. Och medierna går alltmer åt vänster av rädsla för vad som annars ska skapas. Eller anstränger sig att komma med neutrala och alltmer vänliga nyheter. För vad ska annars annonsörerna säga.
Att jag själv ofta bemöts av hat från individer och grupper beror som jag ser det på att jag verkligen står fri från både traditionella medier och annonsörer. Jag har inte något jobb att förlora genom dessa hatkampanjer eftersom jag är 70plus. Jag behöver inte ta hänsyn hit eller dit. Utan kan stå fri så långt jag är medveten om vad som pågår i samhället. De som blir upprörda ringer fortfarande till DN för att sätta mig på plats. Men får naturligtvis svaret att jag inte jobbar där, vilket de blir ännu mer upprörda över.
14.5.2017
Finansmannen Mats Qviberg är ny ägare till Metro och uppför sig helt mot tidigare policy genom att attackera andra medier och skribenter. Det kommer att straffa sig och redan höjs politiska röster för att stoppa utdelningen i tunnelbanan och på bussarna i Stockholm. Helt rätt! Journalister ska lämnas ifred och göra sitt jobb. Inte trakasseras av ägare.
15.5.2017
Nu avbryter TV4 sitt samarbete med Viralgranskaren på Metro. I ett pressmeddelande säger TV4 att detta beror av ägaren Mats Qvibergs uttalande om medarbetare "man borde bli av med". Två nyhetschefer hoppar också av från Metro.
 |
| En av de sista långa artiklarna jag skrev på eget initiativ på DN. Om Guldbaggevinnaren Anders Grönros. Sentensen gäller fortfarande. Artikeln finns i DN:s arkiv. Här är en läsbar kopia av den. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar