Att fokusera allt på vårt kön är att inte utvecklas som människa och heller inte vilja göra det. R D Laing var psykiater på 70-talet och sade redan då att "potentiellt är vi alla människor". Han menade att det är inte allom givet att vara detta utan att vi måste jobba för att bli det. Vi föds inte som oskrivna blad, men med gener och egenskaper ärvda av vår omgivning. Hur vi utvecklar dessa beror av vilka vi är eller blir.
Det är så sorgligt att utvecklandet av medvetandet om vilka vi är ser ut att ha gått förlorad i vår tid. Det spelar absolut ingen roll vad vi har för hudfärg eller varifrån vi kommer eller vilket kön vi har. Vi är människor allihop, men med olika förutsättningar och egenskaper. Personligen är jag glad över att ha starka män i min släkt. De har egenskaper, som inte jag har och aldrig har haft. De kompletterar mig. Och kvinnorna gör det också. Vi är faktiskt alla olika och det är bara bra.
Förra helgen pratade vi om Gud jag och min svärdotter, som är invandrad från Ryssland, och som har uppfostrats till att det inte finns någon Gud från det hon var litet barn av den kommunistiska regimen och hon vet fortfarande inte om det finns någon sådan. Jag sade att det finns ingen farbror som sitter i himlen och bestämmer allt utan att vi har del i något större. Vi har alla del i Gud. Vi har alla själar och jag pratar dagligen med min sambo som gick bort för snart tre år sedan. Han finns kvar. Vi är andliga varelser som har kommit hit för att ha en jordisk mänsklig upplevelse.
Det är svårt att vara och bli mer människa. Det märks inte minst på allt elände i nyheterna. Eller som att Tino Sanandaji blir chickanerad av någon som borde vara utvecklad som människa, men inte är det. Det är exakt som psykiatern C G Jung har berättat när han levde att det spelar ingen roll vilken position en människa har i samhället. Den behöver inte vara utvecklad som människa även om den har gjort karriär och skriver ledare, sitter i regeringen eller är professor. Den kan ha fått denna position genom att vara okänslig.
En av mina söner sade om oss i släkten att vi är envisa och känsliga. Kanske överkänsliga ibland. Det är svårt att uttrycka sig och vara envis och känslig, men den bördan delar jag och släkten med många andra. Det är därför vi har författare för att de kan gå före och uttrycka mer. De måste begrunda sig själva i högre grad än andra för att kunna göra detta. Det är därför de hyllas med Nobelpris ibland. Det som har hänt nu med internet är att den direkta kontakten gör att människor öser ur sig sina obearbetade känslor. Att tänka efter före är inte längre en dygd och särskilt drabbar detta yngre generationer, som tror att det är så man ska vara.
För att sätta allt detta i ett större perspektiv så var tonen i början av 1900-talet hård också i officiella medier i Sverige. Det berodde naturligtvis på att de reella motsättningarna mellan människor var större och deras livsvillkor var så olika. Nu är vi där igen. Vi har skapat ett samhälle där det blir allt större skillnader mellan människor och ingen har verktygen riktigt för att jämna ut vad som händer. Vi har gått cirkeln runt och i vårt övermod trott att vi kunde ordna till det för alla människor på denna jord. Nej det är så självklart att vi inte kan det och resultatet visar sig nu.
Detta är Tino Sanandajis inlägg på facebook. Det visar hur illa utvecklade en del människor kan vara. Faksimil från facebook. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar