Peter Wolodarski ber nästan om ursäkt

Peter Wolodarski försöker stå på många stolar samtidigt i dag. Han kan ju inte riktigt veta om det finns någon byk att tvätta på redaktionen där han jobbar. Det är klart att det finns. Jag har själv suttit på en konferens med DN:s fack och blivit sexuellt trakasserad inför alla de andra journalisterna. En reporter som tyckte att bara jag låg med honom så skulle jag aldrig mer se åt någon annan.  Ingen sade åt honom. Jag skrattade åt honom då och gör det nu med. Har träffat på honom här ute någon gång långt senare och kramat om honom. Jag hade förlåtit honom, men det fick honom att hoppas igen. Pojkar är pojkar som man brukar säga. 

Det finns idioter i den manliga släktet naturligtvis och inte blir de bättre av alkohol, som är och har varit så vanligt just bland journalister. DN har alltid varit en jobbig redaktion på många sätt precis som alla andra medier för det är en miljö där den kaotiska kreativiteten måste finnas och jag tyckte att det var märkligt att vi varje dag lyckades att få fram en tidning i detta organiserade kaos. Men vi fick hjälp av makterna eller vad man vill kalla det för att lyckas då som nu. Vi skapade något nytt varje dag och personligen håller jag fortfarande på med denna omvandling av världen.

"Den dagen seriösa redaktioner gör sig själva till megafoner, som bara återberättar vad de fångat upp på internet, är vi riktigt illa ute."

Så försöker chefredaktören hålla rent omkring sig genom att sätta sig på sina höga hästar och se ned på folket. Redan nu är det så att jag irriterar mig över hur mycket internet har genomslag i medierna. Oväsentligheter trängs med det som är viktigt. Sorteringen av nyheter fallerar i många fall. Allt körs ut utan större eftertanke. Små gulliga djur trängs bredvid morden på människor. Peter Wolodariski känns riktigt krampaktig med tanke på vad han har åstadkommit på redaktionen och arbetsmiljön med reportrar som sattes i särskild burar "frysboxar" för inte alls så länge sedan. Misshandel är misshandel även om det inte är sexuell sådan.

Medierna har stora problem och DN är sur över att jag har blockerat deras annonser. Fast jag är prenumerant. Varje gång jag går in på hemsidan får jag upp ett formulär att fylla i. Men det struntar jag i att göra. Och Aftonbladet har gjort en reklamsida som det första man kommer in på innan man får läsa nyheterna. Betalväggar är legio. Jag betalar inte utan har slutat att läsa annat än det som är öppet för alla. Avskyr reklam i alla sammanhang, men jag vet naturligtvis att medierna lever av det. Så har vi ordnat vårt samhälle. Och naturligtvis måste medierna ha betalt på något sätt för att kunna fortsätta att leverera artiklar. Om de inte också ska gå på statliga bidrag från regeringen. 

Yttrandefriheten har problem. Det finns inte längre några riktiga "gate keepers", som vi blev lärda på Journalisthögskolan skulle ordna så att det blev ordentliga och godkända nyheter som publicerades. Istället kan alla journalister råka ut för kampanjer av olika slag som är politiskt av höger- eller vänstersort. Det gäller att stå emot och lita till fakta och de grundkunskaper som en del av oss ändå har om världen och genom erfarenhet av livet.

Den ungdomskult som vi har är orsaken till förvirringen både mentalt i allmänhet och hos en chefredaktör, som inte kan hålla rent omkring sig. Peter Wolodarski är inte ens fyllda 40 ännu. Klokheten kommer ungefär i åldern 40plus eller till och med 50plus. Innan dess måste människor vara så intelligenta att de omger sig med kloka och äldre, erfarna rådgivare. Men det är svårt när det alltid är ekonomin som sätter gränserna.  Det problemet har inte jag. Och inga andra lojaliteter heller. 

Hur ska våra gammelmedier hålla jämna steg med internet?
Ett stort problem som är olösligt.
Faksimil från Google.