Det förvånar mig inte det minsta att Jan Guillou har kladdat på Katerina Janouch. Jag har aldrig gillat Guillou och skrivit om det förut, bland annat här. Så här skriver nu Katerina Janouch på sin blogg:
- Efter några glas vin hände det i princip varje gång att Jan Guillou blev närgången på ett kladdigt och genant sätt. En hand på knät under bordet, smek, slirigheter i örat, komplimanger, mer smek, smyg efter mig till toa, mer kladd. Det var precis som att han inte kunnat hålla fingrarna i styr. "Jag är mig inte lik på flera dagar efter att jag träffat dig" har han bland annat viskat i mitt öra, trots att hans hustru stått bara några meter därifrån.
Allt går att klara sig undan för Jan Guillou. Han avslöjades som spion men studsade upp igen. Hans förlag gav ut Liza Marklunds Gömda. Det uppgavs vara en alldeles sann historia, men visade sig vara något påhittat förstås. Men vad gör det när det går att tjäna pengar på det. Är det okej att ljuga för att driva politiska projekt frågade jag här år 2009. Jo förvisso för en del människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar