Fallet Fredrik Virtanen som hjärntvättat offer

Här beskriver Crister Enander hur Fredrik Virtanen har utvecklats bakåt i klorna på kvällstidningen Aftonbladet. Denna beskrivning är från år 2006. Jag gillar inte när förövare beskrivs som offer. De har alltid ett val. När de är vuxna människor. Men här beskrivs Fredrik Virtanen som kändisen som får också en usel bok utgiven "Olyckligt kär i ingen speciell" heter den. Hela denna kultur där Fredrik Virtanen har stigit in beskrivs som ledd av kvällstidningsledningen på Aftonbladet för att få journalisterna att skriva snaskiga saker. Att få pratminus av det mördade barnets mamma till exempel. 

Jag känner igen det för jag har varit utsatt för Expressen när min äldste son råkade ut för en nyårsraket. Då ljög journalisten och påstod att hon stod utanför min dörr. Hon hade inte hittat mitt hus och ville få mig att titta ut genom dörren för att hon skulle se vilket hus det var. Hon visste inte ens att jag själv var journalist och jobbade på DN, tidningen bredvid Expressen. Och självklart ville jag inte prata med henne efter att ha suttit hela dagen med min sönderslagne hjärnskadade son på intensivvården på Karolinska.

Så här skriver Crister Enander om denna kvällstidningskultur och specifikt om Fredrik Virtanen:

"Här skriver en havererad själ om ett havererat liv i en värld full av havererade existenser. Och det allra mest beklämmande och sorgliga  är att han gör det på blodigt allvar. Fredrik Virtanens "bok" demonstrerar övertydligt bilden av en journalist som sitter såsom fastklistrad i den påhittade verklighet som kvällstidningarna har skapat. Han ser inte ens att kuvösen han sitter i är stängd, tillsluten och lufttät, att han är en fånge. 

Frågan är självklart vad är det som hänt? Hur har denna förvandling gått till? Vilka mekanismer har varit i verksamhet? Det börjar smygande. Den unge och självfallet osäkre journalisten får hänga med de mer rutinerade grabbarna ut på stan. Sitter ofta på Café Opera. Sena nätter, mycket sprit, rå jargong och en tilltagande cynism som förväxlas med machismo och blaserad världsvana blir det direkta resultatet. Snart ger tidningsledningen den unge journalisten ett eget kreditkort. Givetvis kan man som utomstående fråga sig varför? Svaret är enkelt. Då vet de som leder tidningen var de har sin unge journalist. Han sitter med sina kollegor, han hänger på samma barer som de andra redan hänger på. Den unge journalisten blir - och detta är en medveten strategi från ledningen - precis som de andra kollegorna redan är."

Publicerat av Folket i Bild/Kulturfront den 14 juni 2006

Vem var då chefredaktör på Aftonbladet år 2006? Jo det var Anders Gerdin, som satt där, före Jan Helin som tillträdde 2008. Uppenbarligen är denna Aftonbladets redaktionskultur gammal. Jag har själv varit på en fest med Expressens redaktion som vi på DN hade gemensamt med dem. De söp något förskräckligt. Men var och en har ansvar för sitt eget liv. Och det går inte att skylla på en tidningskultur när någon begår brott. Det är ett barns försvar: alla gjorde så.

Sexistisk kultur på kvällstidningen? Går det att skylla på sånt?
Faksimil från Google.