Hon menar fortsatt att det är de namnlösa kvinnorna som uttrycker sig på metoo som vi ska bry oss om. Det är strukturen det handlar om. Ja, så uttrycker sig också alltid Fi. Att det handlar om ett förtryck som ligger i strukturen. Men det finns ingen motsättning i att samtidigt dra fram sådana som Fredrik Virtanen som är en makthavare på Aftonbladet. Och avslöja dessa enskilda män som Martin Timell som har funnits i våra vardagsrum i åratal.
Det var okej med namnlösa journalister förr i tiden eller att de skrev under pseudonym för då var det rent av skamligt att skriva i tidningar. Jag vet eftersom min pappa ansågs som släktens svarta får, för han kunde inte blir något annat än journalist. Hans bror var läkare. Och det var präst eller läkare man skulle vara på 50-talet. Det var moraliskt fint i hans släkt. Man skulle inte vara murvel. Men numera blir en del journalister kändisar och makthavare genom sina positioner och de måste också ta ansvar för detta.
Åsa Lindeborg menar att det är en mobb som bestämmer, att det är slutet på rättsstaten som vi känner den. Nej det är det inte. Men när rättsstaten inte fungerar på grund av en tystnadens kultur så måste människor få använda de medel som finns för att få höras. Och internet skulle ju föra människor närmare varandra och göra samhället plattare. Det är vad som händer nu. Det är den här revolutionen vi har väntat på, men det tycker naturligtvis aldrig samhället om. Och inte de makthavare som blir utsatta för folkets vrede. Åsa Lindeborg borde känna igen en revolution när hon ser den. Men det gör hon inte för hon är själv en makthavare. Och hon är tydligen blind för att denna makt medför ansvar.
La liberté guidant le peuple, friheten leder folket. Målning av Eugène Delacroix 1830. Louvren Paris. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar