I dag ska vi minnas Förintelsen. När så många människor blev mördade. Alltid när sådant händer handlar det om att fastna i idéer och ideologi. Det pågår ständigt runt om i världen. Det kan handla om att fastna för makt och rikedom och att allt är andras fel. Det pågår just nu i Sverige, men inte på det sätt ni kanske föreställer er. Eller också är det som ni tror att en del har blivit fångade av idén om storhet, makt och att kunna glänsa med en dyr klocka eller bil.
Allt det där är totalt värdelöst. Jag vet för jag har skrivit en hel bok om detta. Den kommer i höst och heter Innan glädjen infinner sig. Såg just filmen Good Will Hunting en gång till, som också handlar om det där. Det slutar med att huvudpersonen spelad av Matt Damon beger sig ut för att finna flickan och kärleken. Och att han struntar i det fina jobbet, som han enkelt kunde få för han är ett matematiskt geni.
Så där gestaltar sig livet för en del människor. Jag vet för jag fann min kärlek och levde med honom tills han dog. Och om detta handlar min nästa bok Innan glädjen infinner sig. Det materiella betyder ingenting. Bara det finns mat på bordet och en förmåga att uppleva livet medan det levs.
Men nu berättar jag för snabbt, för fort, om något som tar ett helt liv att komma fram till. Ibland är det så. Ni får läsa min bok när den kommer ut. Det är lite otäckt att gå så långt utanför en del gränser i livet, att aldrig nöja sig. Det blir lätt ensamt till slut. Men det gör faktiskt ingenting, för då har man fått ett rikt inre liv och ingen av dem, som har gått vidare till andra sidan har försvunnit för gott. De finns där med dig i ditt liv och stöttar dig tills det blir din tur att gå vidare och förenas med dem.
Men varför skapar vi om och om igen krig och elände i världen? Svår fråga. Men kanske handlar det om att vi måste lära oss att leva på riktigt. Att se det värdefulla och sluta bry oss om det som är yta och inte alls är viktigt. Krig är dock en arketyp. En urbild, ett nedärvt sätt att känna och tänka. Något som till och med kan vara sublimt. Så upplevde en del det när Dresden bombades 13-15 februari 1945. Staden förstördes framför deras ögon i en eldstorm och detta var något så oerhört att det slog över i en transcendent upphöjdhet. Staden pulveriserades och många dog. Helt i onödan. Omkring 50 miljoner dog i andra världskriget. Eller 60 miljoner. Vem vet?
Döda människor har samlats ihop efter bombningarna av Dresden i februari 1945. Ingen vet hur många som dog. Men kanske 35 000 eller 100 000. Eller fler. Staden var full med flyktingar och engelsmännen bombade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar