Det är de äldres öde att se de flesta dö, som de har känt genom livet. Nu dog också Jane Cederqvist som var min barndomskamrat. Jag minns det inte för jag var så liten, men min mamma har berättat det för mig. Jane föddes på sommaren 1945 och jag i december det året. Vi bodde inneboende både på Hornsgatan på Söder och på Skulptörvägen vid Gullmarsplan innan vi flyttade till Björkhagen. Jane Cederqvist bodde nu senast i Hammarbyhöjden, som ligger bredvid Björkhagen och där i lägenheten dog hon också.
Vi fick mycket olika liv även om jag också har simmat en del. Men aldrig som något proffs. Nu när jag är så här gammal och kan se i backspegeln mitt och andras liv så förstår jag varför jag har levt som jag har gjort. Det beror mest på mina gener som bestämde att jag skulle bli journalist. Min pappa var det och min farmor var bra på ord. Medan Jane blev simmerska, men hon slutade redan i tonåren för att istället utbilda sig. Hon hann dock få Bragdguldet som första kvinna. Sedan blev det statlig chefskarriär.
Hon hade nu drabbats av ALS och blivit allt sämre. Hon fick diagnosen för ett och ett halvt år sedan och blev precis som Börje Salming ett av offren för sjukdomen. Märkligt hur livet utspelar sig. Själv har jag aldrig haft några bra lungor som hon hade. Beroende på gener och astma på min mammas sida. Men jag ger inte upp ännu utan har tänkt att leva rätt länge än. Jag kan inte fråga min mamma om Jane Cederqvist, för det var mer än 50 år sedan mamma dog. Jane Cederqvist blev 77 år gammal och så ålderstigen är jag också. Vila i frid generationskamrat!
Visst går det att känna igen henne Jane Cederqvist som tonåring och som 70plussare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar