Men efter några veckor är de således tillbaka och vill ha alla de insamlade pengarna själva. Gruppen som har försökt hjälpa dem är väldigt förvånade. För tiggarna tror att de har pengar att fordra, att svenskarna har jobbat för dem. Stödgruppen är från Missionskyrkan och andra kyrkliga församlingar i området. Och denna grupp har också tänkt att köpa åkermark nere i Rumänien så att tiggarna kan odla sin mat själva.
Nu är tiggarna här igen och vill ha mer för ingenting. Genast. "Det här med kultur är inte enkelt", konstaterar hjälparbetaren Elenor Johansson. Hon säger att hon förstår att de inte tänker som vi. "De är misstrogna på ett sätt som vi aldrig kunnat ana", fortsätter hon. Och hon tror att det beror av att de säkert har blivit besvikna hemskt många gånger, blivit lovade saker som inte infriats. Hon har upplevt att de är otroligt misstänksamma. Men gruppen är inte arg på tiggarna utan kommer att fortsätta att jobba långsiktigt.
En förklaring till kulturkrocken är väl att i kyrkliga sammanhang så lever missionsandan kvar. Andra folk är som barn och ska bli upptagna i det västerländska underbara livet med Jesus och därmed slussas in i ett system med skola och arbete. Moralen ska rättas till att bli företagsam och flitig. Och människor ändras. Det går nog inte på några månader. Särskilt som förtrycket av dem i Rumänien har pågått i århundraden och de är kring två miljoner under fattigdomsgränsen av en befolkning på 20 miljoner. Landet exporterar gärna sina fattiga till andra länder i Europa. Men även här i Sverige sägs vi har förtryckt romer i 500 år. Svårt dilemma.
DEFINITIONEN AV GNOSJÖANDAN
#1: Vi motiveras av andras framgång.
#2: Vi är positiva till samverkan.
#3: Vi är ambitiösa och vågar vara bra.
#4: Vi är kluriga.
#5: Vi är beredda att ta egna initiativ.
#6: Vi krånglar inte till det.
#7: Vi är generösa och hjälpsamma.
#8: Vi är sparsamma men aldrig snåla.
#9: Vi bygger i bygden.
#10: Vi är stolta över Gnosjöandan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar