Blommor livet ut

Här går Olle på promenad den 11 oktober 2014.
Han har då knappt två månader kvar att leva.
Foto: Max Rudberg

Jag känner igen mig i den här historien om den cancersjuke Jim, som såg till att hans fru ska få blommor livet ut på Alla hjärtans dag den 14 februari. I år var första gången som jag inte hade min sambo kvar i livet i februari och det kändes tomt och overkligt på den dagen. 

Det här paret i USA hade känt varandra ungefär lika länge som jag och min Olle gjorde, sedan början av 80-talet. De hade två barn tillsammans som nu är 20plus, precis som att vi fick två söner tillsammans, som nu är i den åldern. Jim fick cancerdiagnosen vid påsk 2012. Olle fick sin i början av 2013, fast han hade känt av sjukdomen längre.

Jim dog i juni 2014 och blev 53 år gammal. Olle dog i december 2014 och blev 57 år gammal. 

Jag fick inte några konkreta blommor på Alla hjärtans dag i år från Olle. Han var fullt upptagen med att bekämpa sin sjukdom när han dog och vi hann heller inte prata om alla praktiska saker innan han gick bort. Han tänkte inte dö, så därför förberedde han sig inte heller, utan han dog mitt i en behandling.

Men Olle tog verkligen hand om oss in i det sista ändå. Han såg till att jag kunde bo kvar där jag bor så länge jag har lust och han hade ordnat det så att också barnen kunde få tillbaka det vi hade varit tvungna att låna av dem. Sjukdom kostar pengar för den enskilde också i Sverige. Så det känns som om jag har fått mycket mer än blommor livet ut av min Olle. 

Här skrev jag tidigare om honom.