Tårarna hos mig har torkat in. Men när jag hörde prins Carl Philip hålla bröllopstalet till sin nyblivna fru prinsessan Sofia började tårarna rinna. Jag vet hur det är att alltid ha någon hos mig. Vi fick nästan 31 år tillsammans jag och älsklingen.
Livet är kort, sade jag någon gång lite skämtsamt till älsklingen, när han var sjuk och han såg lite rädd ut när jag sade så där. Eller långt, fortsatte jag när jag såg hans blick, det beror på hur man ser det. Det viktigaste är dock att ta vara på varandra och veta att det kan ta slut fortare än vi tror. Vi gjorde det älsklingen och jag. Alla blir inte 80plus och att vi alla ska bli 100 år som förre statsministern tror är bara nys.
 |
| Min älskling gravsattes i fredags. |
På en av mina många promenader runt Stockholm brukar jag gena genom Norra Begravningsplatsen vid KS. I somras när jag promenerade genom NB stötte jag på en av dom som arbetar på NB. Vi började prata om allt möjligt, bland annat om att man kunde köpa en grav med sten och allt trots att man fortfarande var i livet.
SvaraRaderaJag blev smått intresserad och det märkte killen som föreslog en grav som jag säkert skulle gilla. "Snacka om Gräddhylla" menade han på.
Han tog mig till platsen och visade på en gravsten där den begravde hade legat i 35 år, men på grund av att ingen vårdat graven så försvinner den, enligt reglerna. Killen berättade också att graven inte var en kulturminnesmärkt grav så jag fick göra vad jag ville. Sätta dit egen sten bland annat.
Några gravar till höger ligger Sture Lindgren (Astrid Lindgrens man) som dog 1952 och graven på vänster sida hade just köpts av dödsboet efter Magnus Härenstam.
Jag gick hem och tänkte igenom intrycken och informationen jag fått. För 150000:- skulle jag få begravning, urnsättning, graverad sten och skötsel i 50 år.
De gånger jag under sommaren gick igenom kyrkogården såg jag inga vattenspridare eller någon välskött grav, men massor av igenväxta stenar med mossa och ogräs på. Det gjorde att jag inte gick vidare utan, utan bestämde att spridas i minneslunden där syrran ligger på Maria vid Slussen.
Igår gick jag förbi området och där låg Magnus Härenstams grav, exakt där den skulle ligga.
Stenen var läckert svart med vita bokstäver. Man hade gjort en bänk framför stenen för dem som vill stanna upp och sitta ner en stund. Det hörde ihop tyckte jag. Men varför hade man grävt ner ett avtryck i grå cement nedanför bänken på Magnus skor. Det blev lite för mycket och störde helheten.