Vi är vinnare

Enligt nyheterna är vi det. Vi pensionärer. Det är ett ytligt tänkande att se budgeten som presenteras i dag som en tävling i ekonomi. Pensionärer är aldrig vinnare i detta sammanhang. De blir ständigt fattigare om de inte har vunnit på lotto eller råkat ut för något annat tursamt i livet. De pengar som arbetsgivarna har betalat in räcker inte mer än några år. Sedan är alla över 70 år beroende av staten. 

Personligen har jag slutat bry mig så mycket. Det är bara att ta en dag i taget och se vad jag orkar. Har jag möjlighet att bo kvar där jag bor. I hur många år? Ingen vet. Livet är osäkert och det är så ännu mer ju äldre vi blir. Det är att fortsätta som förut: att göra så mycket man kan så länge man har förmågan. Det sista jag drömde innan jag vaknade i morse var om min avlidne sambo. Jag frågade honom om någon, som jag inte visste så mycket om. Man han visste. Intressant.

En nytagen selfie.
Tänk att jag har överlevt alla olyckor, all död och
alla dumheter som samhället har hittat på.
Jag måste beundra min egen
generation.

Det var han som ordnade mer än någon annan att jag nu kan bo kvar där jag bor. Så fungerar livet. Vi är beroende av våra cirklar. Och mest av den närmaste familjen. Så är det också för de migranter som har kommit hit i tusentals den senaste veckan. De är beroende av sina familjer. Naturligtvis. Men mest ska satsas på dem också under de kommande åren. De flesta av dem unga män, som vi ska försörja. Och så deras anhöriga. Så kostnaden för migrationen stiger i budgeten mer än beräknat. Bara i juli i år ökade kostnaderna för migrationen med en miljard. 

Skatterna höjs med 30 miljarder, men det lär inte räcka. Vi har fått tillbaka skattehöjarpartiet i regeringen. Jag minns när omsen var på fyra procent och det skulle vara en tillfällig skatt på 60-talet. Denna skatt hade införts under andra världskriget och sedan tagits bort. Men återkom. Vi är ett socialistiskt land hur man än ser på saken. Vilken regering vi än har. Vi pensionärer har betalat hur mycket som helst till systemet under våra arbetsår. Vi hade en låg skatt på kring 30 procent sammanlagt när vi började arbeta, men den steg till över 50 procent på 70-talet. Så fixade socialdemokraterna andras välfärd, inte vår.

Snälla människor blir alltid lurade om de inte ser upp. Och så känns det för min generation nu. Vi har arbetat och slitit mer än någon tidigare generation. Min farmor jobbade inte en enda dag i sitt liv och på 50-talet var kvinnorna hemmafruar i förorten. Det har knappast någon familj råd med i dag. Men då var det så. Hela gården i Björkhagen var full av mammor som tog hand om barnen. Vilken lyx! Då fanns inga daghem och kvinnor behövde inte arbeta. Det var männens uppgift att försörja familjen. De hade tillräckliga löner för det. 

Medan nu är det så att vi ska ta hand om hela världen och alla svenskar måste arbeta hela livet för att försörja också någon mer i familjen. En vuxen, som de inte ens känner. En osynlig som ska tas om hand. Över skatten. Visst är det ett märkligt samhälle vi har fått. Fattighusen är avskaffade, men finns kvar som samhällsstrukturer och betalas tvångsmässigt över skatten. Skatteintäkterna år 2014 låg på 790 miljarder. I år kommer de att ligga på 811 miljarder.

Grundskolan i Sverige kostar kring 62 miljarder per år och kostnaden för migrationen till Sverige var beräknad till 50 miljarder i år. Den siffran stämmer naturligtvis inte längre. Migrationsverket har redan begärt 18 miljarder mer till 2019. Den siffran är för låg. Det går att konstatera. Migrationen kommer med all säkerhet att kosta mer än grundskolan i Sverige. Fy skäms! Så får man inte jämföra. Barn mot migranter. Jo jag tycker att man kan göra det. Trots moraltanternas invändningar.