Misstaget med muslimer i svensk politik är att utgå ifrån att de ska vara en religiös, etnisk kollektiv sammanslutning och förbli sådana i politiken. I grupp. Så betraktas inte infödda kristna svenskar. De är individer och har inte den religiösa stämpeln. Adam Cwejman skriver bra om det här. Han menar att det var partiernas röstfiske bland islamister som gjorde att den svenska demokratin nu har tagit sådan skada.
Partierna har lovat de religiösa grupperna inflytande och makt medan de å sin sida skulle hålla med väljargrupper, som jag skrev om i går när miljöpartiet och vänstern rekommenderades i en fatwa av den islamistiske imamen Abo Raad i Gävle inför valet 2014. En kohandel med identitetspolitik, som bygger på ursprung och lojalitet. Muslimerna fick förklarat för sig varför det var viktigt att rösta: därör att de skulle få både religiösa förmåner och värdsliga sådana. Väljarna betraktades inte som människor och individer utan som etniskt-religiösa kollektiv, som kunde fösas till rätt röstsedlar och rätta partier. Som röstboskap.
Dessa muslimer skulle omhuldas och de kunde inte bättre än så här. De var underordnade och måste lyftas till den svenska modellen. Hur man än vänder och vrider på detta så är det rasistiskt. Det är nämligen att betrakta främlingen som absolut främling. Denne är inte som oss och vi måste finna oss i detta. Vi måste ta den roll vi har som överordnade och leva upp till den. Är detta rätt sätt att göra alla medborgare deltagare i samhället? Nej det är det förstås inte för det skapar konflikter mellan uppe och nere. Mellan de som tror att de ska bli absoluta makthavare och oss andra.
Att undanta medborgare utifrån från de förpliktelser som åligger oss som är födda här skapar en utförsbacke, där det går fortare och fortare. Vi kanske hade tur att detta blev så uppenbart hos miljöpartiet och att detta parti satt i regeringsställning så att det till slut blev ohållbart även för journalister som själva röstade på partiet i senaste valet. Och 40 procent av journalistkåren sympatiserar med miljöpartiet. Men de kunde inte längre se korruptionen som pågick utan att göra avkall på sig själva. De var tvungna att reagera till sist.
Någon som har fallit in i kören om att det finns för mycket vithet här och det måste ändras på är Irena Pozar, som jobbar på Bonnier Tidskrifter. Hennes artikel om att "ett helvitt och västerländskt perspektiv är ett sömnpiller" är ett sätt för en 24-åring att falla in i en trend. Varför ska vita och västerländska perspektiv nedvärderas? Hon själv är född i Bosnien. Om man nu ska bry sig om det. För mig har alltid alla länder i Europa och alla olika människor varit individer. Ingen är lik någon annan annat än på ytan. Men nu ska vi pressas in i någon identitetspolitik, där vi ska vara samma sak rakt över. Vi som är födda i Europa och ljusa i hyn. Jag förstår att hon är för ung för att egentligen ha en egen åsikt. Och att hon vill provocera. Så jag förlåter henne.
Om pratet om jämlikhet och mångfald på samma gång ska ha någon mening så måste vi sluta att nedvärdera vissa och höja andra till skyarna. Om man heter Anders är man lika mycket värd som någon som heter Muhammed. De är lika i värdighet och rättigheter, som det heter i förklaringen om de mänskliga rätttigheterna. Dock inte i värde, som det brukar översättas till svenska. Inte i den ekonomiska betydelsen. Men det betyder inte att vi inte kan se varandra såsom vi är som individer och med medfödd värdighet. Detta ställer också krav på oss att leva upp till denna värdighet och till våra rättigheter. Och det är inte lätt. Det visar det senaste årets turbulens. Då när vi trodde att vi måste ta emot hela världen här i vårt eget land. Vilket var ett groteskt misstag. För ingen politiker trodde naturligtvis verkligen att vi skulle bli tvunga att ta emot dem. Politiker pratar så där utan att mena vad de säger. Tills verkligheten slår dem i huvudet.
28.4.2016
I morse var en annan grupp uppe till diskussion i Gomorron Sverige. Frågan var om kvinnor behandlas annorlunda i politiken än män, apropå kraven på Romsons avgång, som är hårdare än mot Fridolin. Här ställdes återigen individen in i en stor grupp könet. Veronica Palm (s) och Alice Teodorescu från Göteborgs-Posten diskuterade. Kvinnorörelsen har sedan gammalt fastnat i att det är strukturella problem i samhället som medför kvinnors underordning. De har det sämre på alla sätt. Det är inte ett individuellt val. I den diskussionen gäller det också att se gruppen samtidigt som individen. Och det är svårt i politiska sammanhang, då de grovt tillyxade kraven ska gälla. För mig framstår båda relevanta. Jag hade tur som växte upp i en förort på 40-50-talet i Stockholm. Där fanns mer resurser än det hade funnits i exempelvis Norrland och samhället ville framåt. Politiker kan inte ordna tillvaron för alla människor. I grunden hänger det på individerna att de är självständiga och förstår sina val. Politiker kan bereda grunden, men inte mer.
 |
| Världens befolkning får plats på Gotland. Omkring 12 miljarder människor kan stå där. Men varför ska de göra det? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar