Om vi var en familj med tre barn och inte hade någonstans att bo och nyligen hade kommit till landet, skulle det inte vara så klokt att skaffa ännu ett barn. Om det hade varit min familj skulle jag ha gjort allt för att de barn vi redan hade skulle få det så bra som möjligt. Fler barn skulle inte skaffas. Men en familj i Gävle skaffade fler barn. Det blev dessutom tvillingar och den ena tvillingen dog så mamman kunde inte ta hand om den andra som överlevde för hon blev så deprimerad.
Frun i familjen fick ingen hjälp enligt maken, fast hon måste gå till sjukhuset hela tiden för hon är sjuk nu och därför måste familjen bo tillfälligt i stan. Om detta var min familj skulle jag undra vad vi hade gjort för fel för att bli så misshandlade av ödet samtidigt kunde jag möjligen också tänka att det nog var lite dumt att skaffa ett fjärde barn, som familjen hade svårt att ta hand om. Pappan i just den här familjen har lust att ställa sig på torget och bränna sig. Så hjälplös känner han sig.
Familjen har inga resurser och ingen förmåga att skaffa sig några heller. De har haft uppehållstillstånd i två år i Sverige, men situationen för dem blir inte bättre. Allt hänger på om andra kan ta hand om dem, men eftersom ytterligare 250 000 har kommit till Sverige de senaste två åren och ska försörjas av andra svenskar är det inte särskilt troligt att det kommer att gå så bra för den här familjen, som har alla de fyra barnen under tio år.
Det hela beror sig av att Sverige som land de senaste åren också blundade för att det inte går att ta in hur många familjer som helst i ett bidragsberoende system och att låta familjer bli försörjda med barnen i åratal i det nya landet. Systemet vi har belönar de som har många barn för då får de mer i bidrag. Och många barn är en rikedom i sig för barnen ska ordna det för de fattiga föräldrarna. Sveriges politiker har fortfarande en övertygelse om att vi befinner oss i ett land där de fattiga behöver socialbidrag och mycket hjälp för att så småningom gå mot en strålande framtid. Så har den politiska sanningen sett ut sedan Sverige som helhet var ett fattigt land.
Den inställningen till människor är inte sann, men vi har delat in oss i sådana grupper. En del är kapabla och driftiga medan andra inte är det. Det är inte systemet som är fel. Nej då. Och politiker lever gott av att de ska fixa allt för folket. Ju större del av folket som inte kan klara sig själva desto mer ser de upp till politiker har mantrat varit. Och därför var importen av nya invånare något som skulle gynna inte minst de makthavande.
Jag måste säga att jag tycker det är trist för denna familj som Mohammed Alhendawi har i Gävle och som har kommit hit när det var helt andra förutsättningar i Sverige än det är nu några år senare. Så ryckig är politiken. Det finns inte längre plats för fler här utan alla som har kommit hit och inte kan ordna något för sig själva kommer att forslas runt som boskap. Och får stå ut med rivningskontrakt i hus, som ingen egentligen vill bebo. Dystert.
11:35
Och sådan tur som den här hemlöse hade finns inte i Sverige. Bara i USA. Matthew Hay-Chapman satte dit några efterlysta skurkar som hade rymt från fängelse och får en belöning på 800 000 kronor. Han ska använda pengarna till att börja ett nytt liv för sig och sin familj.
 |
| Det här är Mohammed Alhendawi, men inte den familjefar som omnämns i texten ovan. Det här är en välmående namne i Irak. Olika falla ödets lotter. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar