Karina Ericsson Wärn
9 tim ·
Apropå min fd chef och vän Benny Fredrikssons självmord, och utredningen man delvis presenterat, så väljer jag att här publicera mitt bidrag till utredningen. Vi var många som bidrog med motbilder till det drev och karaktärsmord på Benny Fredriksson som skedde vintern 2017, men media var inte intresserade av en annan bild än den just då rådande.
Är sedan januari 2018 ej längre själv verksam vid Kulturhuset Stadsteatern. /Karina
........................................................................................
Till: PwC
Ärende: Utredning Kulturhuset Stadsteatern
14 december 2017
Som chef för avdelningen Konst/Design och Mode har jag varit direkt underställd Benny Fredriksson. Om och om igen, har jag under min tid med Benny Fredriksson som chef sagt att ”jag har världens roligaste jobb, och den bästa chef jag någonsin haft”. I mitt yrkesliv, som alltid utspelat sig i kulturvärlden, har jag haft allt från kulturministrar till högskolerektorer som chefer, oftast har jag varit chef själv. I klarspråk: jag har erfarenhet av maktens strukturer. Och tyvärr har jag mött många dåliga chefer som utövat ett uselt ledarskap, men Benny Fredriksson är inte en av dem.
Benny Fredriksson har haft ett ledarskap som gett frihet med ansvar. Han har delegerat lika mycket som han gjort en delaktig i stora frågor och strukturer. Han har lyssnat, varit närvarande, och han har accepterat motstånd. Han har haft både överblick, detaljkunskap och en tydligt uttalad strategi när det kommer till verksamheten vid Kulturhuset Stadsteatern. Han har sett till att vi i ledningsgruppen i detalj varit insatta i ekonomin för hela Stockholms Stadsteater AB.
Via olika instrument (exempelvis budget) har han uppmuntrat till korsbefruktning genrerna emellan. Han har initierat och hållit liv i frågeställningar som handlat om allt från nya målgrupper till en gemensam verksamhetsprofil. Vi har kollektivt, i ledningsgruppen, stavat oss igenom och redigerat vår jämställdhetsplan. På ett både personligt och professionellt plan, har jag aldrig utvecklats så mycket som under Benny Fredrikssons ledarskap. Utifrån min horisont, har helt enkelt Kulturhuset Stadsteatern haft det bästa ledarskapet.
De senaste åren har Kulturhuset Stadsteatern arbetat med och anammat en ny organisationsplan. En plan som går ut på att decentralisera, skapa bättre struktur samt öka medarbetarnas delaktighet – men också ansvar. Helt enligt Benny Fredrikssonprincipen ”frihet med ansvar”. Implementeringen av den nya organisationsplanen har dock inte varit helt lyckosam. Dels har nyblivna mellanchefer, trots information och utbildning, inte tagit eller velat ta sitt nya ansvar. Och de som anammat sin nya ansvarsfulla roll har i vissa fall blivit motarbetade av kollegor som inte lyfts till en mellanchefnivå. Det här har lett till irritation och konflikt, samt till att viktig information stannat på fel nivå. I vissa fall har avundsjukan och missunnsamheten helt enkelt lett till att psykosociala arbetsmiljöproblem uppstått. Något som vi talat om både på arbetsmiljökurser och i ledningsgrupp. Medvetenheten om problemen har varit hög, liksom åtgärderna för att förbättra varit många. Och vi chefer har skrivit under ett dokument, i vilket vi accepterat ett av VD delegerat arbetsmiljöansvar. Om arbetsmiljöarbetet brustit, så är det alltså alla chefers ansvar, ej en ensam VD:s ansvar.
När det gäller styrningen av verksamheten har vi chefer ett mycket tydligt formulerat uppdrag. Vi förhåller oss naturligtvis även till ägardirektivet, det ytterst styrande dokumentet. Även här har Benny Fredrikssons ledarskap handlat om ”frihet med ansvar”. Som chef, och en del av ledningsgruppen, har jag inte kunnat vare sig missa eller missförstå hur mitt mandat sett ut, och vad jag själv kan och bör delegera. Om det finns brister i styrningen, så är vi alla i ledningsgruppen ansvariga för detta. Ej en ensam VD.
En gång om året möter vi Dramaten i fotboll. En rolig händelse som har karaktären av uppsluppen picknick, Men det är på allvar också. I vårt lag hittar vi kollegor från alla håll i verksamheten. Från snickeri och personalmatsal till skådespelare, tekniker och chefer. Kvinnor och män. Vill man vara med i laget skriver man upp sig på en lista vid vår sceningång. Listan är dock alltid lika avslöjande. Skådespelarna och de som arbetar vid teatern, skriver att de arbetar på Stadsteatern. Övriga, från administration och andra avdelningar, uppger att de arbetar vid Kulturhuset Stadsteatern. Listan tydliggör att halva arbetsplatsen inte har begripit (eller velat begripa) att de numera arbetar vid en institution som heter Kulturhuset Stadsteatern, man har helt enkelt inte tagit till sig eller accepterat sammanslagningen. Hur styr man en sådan splittrad institution, tillika en av Europas största kulturinstitutioner, utan att trampa folk på tårna och utan att fatta beslut som misshagar? Det går förstås inte. Jag vet bara att Benny Fredriksson erbjöd Kulturhuset Stadsteatern det bästa av alla ledarskap.
Karina Ericsson Wärn
Chef Konst/Design och Mode Kulturhuset Stadsteatern
Numera är hon rektor på Beckmans Designhögskola sedan mitten på januari 2018.
Här kan ni läsa hela rapporten om Kulturhuset Stadsteatern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar