Aftonbladet granskar hatet i Sverige

En artikelserie i Aftonbladet granskar nu hur hatet växte fram i Sverige. Vilket hat undrar jag genast. Jag ser mest förtvivlan omkring mig. Särskilt bland männen och det är inte så underligt eftersom propagandan går ut på att det alltid är kvinnorna det är synd om medan statistiken visar att om vi vill leva och ha det bra, om det är detta livet går ut på så har kvinnorna det bättre än männen hela tiden. 

Män tar ett större ansvar för allt i samhället och mår också sämre än kvinnor, vilket visar sig i skillnad i levnadsår i statistiken (80 år för män 84 för kvinnor), vilka som mest råkar ut för allvarliga arbetsplatsolyckor, vilka som dör mest på jobbet i dödliga olyckor, vilka som blir uteliggare, vilka som begår flest självmord, vilka som sitter mest i fängelse. Det är svårt att bli född till man helt enkelt för fortfarande har vi de gamla könsrollerna inhamrade i oss. Och allt som är negativt har med männen att göra. De ska bära upp världen och kvinnorna, men själva får de gärna gå under och bli nedsablade medan de dör.

Jag har kontakt med de unga i dag och bland männen så finns det en förtvivlan över tillståndet i landet. Det är lättare för kvinnor att få vård och bli omhändertagna för det är alltid mer synd om dem. Fortfarande är det chockartat att min sambo, som bara blev 57 år, inte fick leva längre. Han var mer utsatt för stress än jag och följde den vanliga mansrollen att man måste ta hand om sig själv och vara stor och stark och inte ville han söka hjälp hos sjukvården. Han hade alltid klarat sig själv och hållit sig frisk och aldrig varit sjukskriven (annat än för blindtarmen) och det ville han göra då han fick cancer också. Vi i familjen som är efterlevande mår naturligtvis dåligt nu och sämst mår yngste sonen. Han är omhändertagen av samhället för han ville också klara sig själv. Det hade han ju gjort i hela sitt vuxna liv. Männen i vår släkt är duktiga och har stora krav inifrån på sig själva. Ända tills det brakar.

Samtidigt behöver de kvinnorna, naturligtvis. Men yngste sonens sambo flyttade från honom när han mådde som sämst och han har fortfarande inte kunnat smälta detta. Det blev helt enkelt för mycket för honom. Han kunde inte ta in det. Hon klarade inte av sin kvinnoroll att vara omhändertagande mot den som stod henne närmast utan smet sin väg och är sambo med en ny partner nu. Så kan man inte göra. Man måste stå fast i den roll och i den människa man är och har blivit genom livet. Smiter man så får man börja om från början igen. Men hatet finns inte. Varken mellan dessa ex-sambos eller några andra i min närhet. Det är att göra det för lätt för sig. Det som finns är människor i Sverige som inte klarar av sina liv så bra. Och då menar jag inte bara de som slås ut i samhället, utan alla från regeringen och nedåt. Vi har inte längre några föreställningar om framtiden, som stämmer med verkligheten. Och det är bråttom att skaffa sig lite mer realism inför framtiden. För som det nu ser ut i det sönderfallande samhället. Så kan vi inte ha det.

Aftonbladets syn på Sverige.