Den dödliga psykiatrin

Efter hjärtsjukdomar och cancer är psykofarmaka den tredje vanligaste dödsorsaken, säger Peter Götzsche, dansk läkare, som kommer ut med boken Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse. Han menar att det vi behöver är ungefär två procent av de olika psykofarmaka som används för att behandla psykets olika sjukliga tillstånd. Han menar också att läkemedelsindustrin korrumperar läkare och myndigheter vilka dessutom ljuger för sina patienter och medborgare.

Läkemedelsbolagen borde förbjudas att göra kliniska studier eftersom de använder patienter, som har gått på andra läkemedel liknande det som ska undersökas och att tiden är för kort innan de utsätts för dessa nya tester. De är helt enkelt inte fria från medicin när de utsätts för dessa försök. Och den grupp som inte får medicinen utan placebo drabbas av abstinenssymptom och mår således sämre än den grupp som testas med den nya medicinen.

Psykofarmaka ökar risken för att patienten ska bli beroende och att locket läggs på känslor och problem, plus att det ökar dödligheten hos patienterna genom biverkningarna. Många grupper av psykofarmaka ökar också risken för våld. Antidepressiva läkemedel ökar risken för självmord. Han menar att det är pengar som styr allt detta för läkemedelsindustrin är beroende av att läkarna medicinerar sina patienter. Peter Götzsche menar att psykofarmaka bara behöver användas i en akut situation, inte under lång tid. 

Han menar att läkare ska inte ha några som helst ekonomiska ersättningar från läkemedelsindustrin och denna industri ska heller inte göra kliniska prov av ny medicin. Dessa studier är ju inte oberoende och neutrala. De som testar läkemedlen ska inte vara de som tjänar pengar på dem. Han vill heller inte att det ska finnas patent på läkemedel utan att forskningen ska gynna samhället och patienterna inte läkemedelsindustrin.

Personligen kan jag hålla med honom eftersom jag bara en gång i mitt liv har varit utsatt för läkemedelsindustrins psykofarmaka och det var under någon månad 1973 då jag var intagen på Långbro sjukhus för att jag hade klappat igenom. Det var sorgen efter min mamma och omställningen till ett liv som ensam mamma som gjorde att jag inte klarade mig själv. Jag hade helt enkelt inte något starkt mänskligt nätverk omkring mig just då. Det är vad människor behöver när de går igenom övergångsfaser. Det finns för många faktorer som rycker sönder människor i ett samhälle i stark förändring. Det som behövs är kontinuitet och att grundläggande mänskliga behov blir tillgodosedda. Jag ser också detta i min omgivning just nu när nästa generation drabbas av samhällets generella utveckling mot större oro och mer våld. Jag själv tålde inte de läkemedel jag fick då. De tog bort för mycket av det jag var och jag har ägnat resten av mitt liv åt att utvecklas andligen och psykiskt utan dessa läkemedel. Det har räckt med johannesört, rosenrot och ett och annat glas vin för att byta nivå. 

Hur man utvecklas andligen och psykiskt har jag skrivit om här. Och här. 
Här skrev jag om hur jag behandlades i psykvården. 
Du är ansvarig för ditt liv var Oprah Winfreys lärdom efter 25 år som programledare.