Stefans förfäder flydde från nazisterna och Hamid från Irak

UPPDATERAT
Skillnaden i inställning blev mycket tydlig i dag för mig när jag såg ett program om Stefan som bygger hus till sin unga familj och bara har banken att klaga på. Han vill bygga ett så bra och fint hus som bara är möjligt, medan Hamid är förbannad på samhället, staten, kommunen och polisen och bara klagar. De gör ingenting för honom. Då kan han lika gärna vara kriminell. Hamids familj kom från Irak för femton år sedan.

Stefan bor i Northumberland i nordöstra England och Hamid bor i Araby i Växjö i Sverige. Hamid har ägnat sin ungdom åt brott medan Stefan ägnade nästan fem år åt att förvandla en gammal kvarn och en stuga från 1800-talet till något som var så robust att hans familj, som hann få två barn under de där ombyggnadsåren, skulle kunna bo där hela livet om de vill.

Skillnaden i inställning är som natt och dag. Hamid är van vid att han får allt av samhället. Det har han och hans familj fått sedan de kom hit till Sverige när han var fyra år. Nu är han nitton och har försökt att ta livet av sig det senaste året. Han tycker att alla ungdomar ska få exakt det de vill ha och ber om. Vill de ha en kontaktperson som tar med dem ut och fiskar eller bjuder på middag så är det vad de ska ha. Men nu ska han flytta bort från Araby där det finns 80 procent invandrare. Det fungerar inte. Och han har en flickvän, som bor i en annan stad. 

Stefan i England har eget företag och när banken inte ställde upp med lån så lånade han av sitt företag. Han räknade med att huset skulle kosta kring två miljoner kronor, men det blev närmare 5-6 miljoner när han efter fem år kunde se slutet på det hela, men fast familjen nu bor i huset är det fortfarande ett år kvar innan allt det nödvändiga är klart. Så berättas det i TV-programmet jag såg. Han heter Lepkowski i efternamn och hans farfar kom från Polen, där han hade varit politiker, men han tvingades fly till England och London när nazisterna tog över.

Stefan tror själv att det som har drivit honom att ändå genomföra projektet med huset i England är att hans förfäder var drivande och ambitiösa. Han tillbringade sin barndom i Sydafrika, men kom till England när hans föräldrar bestämde sig för att flytta dit när han var 17 år. Han trivdes inte i internatskolan där han placerades. Han var van vid större frihet, men han startade ett företag för han kom ihåg att någon hade sagt "Gud hjälper dem som hjälper sig själva". Från den dagen tog han ansvar för sitt liv. Detta fast han hade lämnat skolan utan några kvalifikationer. 

Skillnaden mellan Stefan och Hamid är att Stefan alltid har trott på att den kraft som fanns i hans förfäder också måste finnas i honom. Hamid tror uppenbarligen inte alls på sig själv utan har uruselt självförtroende. Hans föräldrar skildes när han var liten och han började slåss i skolan, men han kopplar inte ihop de händelserna. Hamid är en ledarfigur i Araby, men han använder sina ledaregenskaper till att vara negativ och begå brott. Han har tagit droger sedan han var 14-åring. I Sverige tycker vi synd om alla som kommer hit. De ska få allt det som vi har åstadkommit genom hårt arbete i hundratals år och genom många generationer. Och de ska få detta genast utan motprestationer. Vi kräver inte av dem att de ska ta ansvar för sina liv och någon som Hamid verkar inte ha några förutsättningar heller att göra detta. Han har inte fått någon tro på att det går att klara sig själv, varken från föräldrar, förfäder eller samhället.

Stefan i Northumberland säger om sin fru att om inte hon hade funnits och stöttat honom hade han aldrig orkat. Förhoppningsvis kan också Hamid finna detta hos sin flickvän, som han har hållit ihop med i fem år, större delen av tonårstiden. Men tyvärr finns det väldigt många som liknar Hamid i Sverige. Fler än vi förmodligen kan ta hand om. Nu när det dessutom är kvinnounderskott. Det är bäddat för elände i framtiden om inte också Hamid och andra inser att "Gud hjälper dem som hjälper sig själva." Eller är det så att den muslimska tron aldrig kan hjälpa för Inshallah, om Gud vill, står alltid i vägen?

PS. Ni kanske undrar varför jag inte avhandlar debatten i riksdagen som var i dag. Vem orkar? Inte jag iaf. De får väl hålla på och tjafsa så gott det går. Jag tror det går åt skogen ändå. De lever så långt från folket i riksdagen. Mycket längre bort än för ett par år sedan. De har jobbat hårt allihop med fel underlag för sina beslut under lång tid. Jag har i stort sett gett upp hoppet om dem. Det blir ändå vi som får fixa allt åt dem. Sådana som liknar Stefan här ovan. Min släkt är sådan. Vi ger aldrig upp och stöttar varandra. DS.

16:03
Här kan ni läsa att somalier i USA till och med jobbar mer än amerikaner själva. Beror på att det inte finns socialbidrag som här. De måste helt enkelt försörja sig och somalier är driftiga och påhittiga. De startar företag medan i Sverige är somalierna de som går sämst att integrera. Kan det vara så att det svenska systemet uppmuntrar inlärd hjälplöshet? Att systemet lär dem att de ska få allt utan att behöva göra något. 

Här är huset som Stefan hade byggt på i närmare fem år
när TV-programmet gjordes.
Ännu är det förmodligen inte riktigt färdigbyggt,
men han ångrade sig inte.
Han skapade något mycket stabilt
för framtiden.