Alla människors lika värde

Alla människor är inte lika mycket värda. En del är goda för miljoner, andra för miljarder och de har därmed mycket mer makt än andra. En del har ingenting av värde i pengar. De mänskliga rättigheterna talar inte heller om att alla människor har lika värde utan ordet är värdighet. Att man inte ska se ned på de som är fattiga eller kommer från främmande länder. Nej de ska ha sin värdighet precis som vi. Och de ska ha samma rättigheter. 

Men i Sverige har vi missuppfattat detta och tror att människor som kommer utifrån ska ha det minst lika bra som vi själva. Att de har samma värde som vi. Så är det översatt. Ofta anses de ha bättre värde så att de får mer i bidrag än vad de som har levt här hela livet får. Så var uppfattningen ända till förra året då regeringen blev tvungen att strypa invandringen till Sverige för vi hade inte råd att ge alla människor så att de blev lika mycket värda som vi själva. För människor som har något av värde har kanske arbetat i generationer för att få detta. Eller arbetat själva hårt hela livet för att förverkliga drömmen om ett hus och en bit mark. Men fortfarande översätts "dignity" i deklarationen om de mänskliga rättigheterna med "värde" på svenska.

Eftersom vi själva har missuppfattat ordet "dignity", som står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och det har blivit översatt med värde istället för "värdighet" så tror vi att det handlar om pengar och inte om värdighet. Vi kan inte uppskatta någon som kommer hit och vill arbeta och göra rätt för sig. Någon som vill ingå i den svenska kulturen och någon som vill lära sig språket. För de har inte samma värdighet som vi. Fast det är detta som slås fast i de mänskliga rättigheterna.  

Och eftersom de styrande i Sverige under lång tid har inbillat svenska folket att det handlar om värde och inte om värdighet så slår allt nu bakåt och tillbaka mot överheten. Både från de invandrades sida och från folkets. De som har fått uppehållstillstånd får bo i modulhus med åtta kvadratmeters yta på rummet, för mer än så har inte det svenska samhället råd med just nu. Och då uppfattar de nytillkomna att de inte har samma värde som vi andra. De tror också att värdighet har med värde att göra. Inte att de är människor med värdighet.

Fast för studenter har alltid ett litet rum varit nog. Och jag minns att min bror fick bo på ungdomshotellet i Björkhagen med ett rum och toa i en korridor och med gemensamt kök. Det var nog åt honom som första bostad. Själv ärvde jag min första lägenhet efter min mamma för hon dog och jag bodde fortfarande hemma i hyreslägenheten, en tvåa. Men numera ska alla ha trerummare, men det har Göteborg upptäckt blev för dyrt. Till och med som modulhus. Dessa lägenheter skulle kosta 20 000 i månaden i hyra. Det har inte ens nytillkomna svenskar råd med för detta betalas av kommun och stat. Läs vi andra. Det blev noll bostäder i Göteborg istället för tusen.

Men då misstänks istället missnöjda nytillkomna ha försökt bränna ned sitt boende i Fagersjö söder om Söder i Stockholm för de vill inte ha det så illa i Stockholm med åtta kvadratmeter boyta i modulhus. De har hört att de ska få allt. Ett eget boende i egna lägenheter. Så nu måste säkerheten kring alla boenden i Stockholm höjas. Och det kostar ännu mer pengar. Det gynnar varken de nytillkomna eller oss andra. Stora problem på grund av ett litet felöversatt ord. Och stora kostnader.

Här kan ni läsa om universitetsläraren Monika som är tvungen att tigga för att få ihop till en cykel. 

Så här illustreras ordet värde på internet. Bara prylar.