"Precis som amerikanerna betraktar sig svenskar gärna som bärare av något existentiellt annorlunda, en exceptionalism. Den ser ut på olika sätt i USA och Sverige, men i vår egen självbild framträder ett missionerande drag som möjliggjort att den gamla biståndspolitiken i det som då kallades Tredje världen har kunnat följas av nyare biståndsverksamhet på hemmaplan."
Detta är ett citat från Lars Åbergs artikel i dag i Göteborgs-Posten. Han är journalist och författare och kommer nu ut med boken Landet där vad som helst kan hända. Hela vårt socialdemokratiska samhälle, som också har förvaltats av de borgerliga regeringarna, är satt under press, menar Lars Åberg. Och vi vet inte hur vi ska gå vidare. På kort tid har genom den exceptionella invandringen alla förutsättningar ändrats.
Barnbidraget kommer från FN trodde en del niondeklassare, som Lars Åberg träffade, och de trodde också att socialdemokratin och socialförvaltningen var samma sak. Andra visste ingenting om hur samhället hängde ihop. Välfärdsstaten Sverige har grävt sin egen undergång genom att nuvarande generationer tror att det är deras rättighet att ta för sig. Så har Fatima Khawari uppfattat situationen: att hon och alla i världen har samma rätt till Sverige och dess välfärd som vilken svensk som helst. Hon är taleskvinna för alla afghaner som har kommit hit.
"Utan kontrollerad och reglerad invandring kan man varken ge skydd åt flyktingar eller behålla ett offentligfinansierat välfärdssystem. Där det inte finns några gränser måste var och en klara sig själv. Kontrakt kommer att rivas, avtal brytas, kapital och maskiner flyttas, bostäder ockuperas, varor stjälas, tältläger resas, våld bryta ut. Jag tror inte att det kommer att bli något trevligt pow wow med trummor och körsång." Så skriver Lars Åberg i sin artikel.
Här skrev jag om situationen i september 2015 i Sverige.
 |
| Det här är Lars Åbergs senaste bok om situationen i Sverige. Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar