Om nu i fortsättningen vita gifter sig med svarta i kungahusen så blir det en utjämning av raserna och som jag själv menade för länge sedan: vi kommer alla att bli bruna till hudfärgen så småningom. Dock är det inte intressant med att gifta sig över gränserna för särskilt många. Alla håller sig av hävd och gammal vana till sin egen grupp. Det är i teorin så att vi alla så småningom kommer att vara så uppblandade på jorden att inga skillnader finns. Men är det inte skillnaderna som är intressanta?
Jag har alltid tyckt om exotiska folk och seder, att resa har varit för att se och ta in vad andra folk har kommit fram till i levnadsstil och hur de har behandlat sina liv i trakter som är mycket olika vad vi har i Sverige. Det har inte betytt att jag har velat införliva allt i mitt eget liv. Som äldre minns man många årtionden tillbaka och allt är betydelsefullt som är upplevt. Vad andra och tidigare generationer har gett är också viktigt. Det glöms inte bort i brådrasket.
Själv var jag på kalas i går också, där talades inte bara svenska och det var roligt att få ta del av en annan folksjäl. För det finns något sådant också. Och den bevarades och syntes i de människor som var där. Precis som att de fick del av våra sätt att vara. Berikande. Men inte vill jag att alla ska slätas ut av någon övergripande teori om allas vår jämställdhet. Människorna på kalaset fick vara som de var. Det är så gott att se och höra andras erfarenheter. Och betrakta våra olikheter.
Här kan ni läsa hur det var igår. På det stora kalaset. Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar