Den svenska kulturen

Hela mitt liv har jag ingått i den svenska kulturen, inte bara med firande av jul och midsommar utan också som någon som har tyckt att alla kan vi komma överens och alla är vi människor. De som begår dumheter mot andra och sig själva är bara vilsegångna får, som behöver återbördas till flocken. Så är jag uppfostrad genom den religion, som inte många bekänner sig till längre, men som är grunden för hur den svenska kulturen ser ut. Vi har en grundmurad tro på att det går att ordna till världen. Bara vi alla är förnuftiga. Och det har vi lyckats med i stort sett även om det är inne just nu att förneka att det överhuvudtaget finns någon svensk kultur.

Det som genomsyrar den konferens som regeringen har ordnat "Sverige tillsammans" är så självklart svensk kultur att de som deltar inte upptäcker den. Det är föreställningen om att vi kan klara av det här tillsammans bara vi pratar tillräckligt mycket om detta, bara vi inte stör varandra, bara vi undviker att förarga våra grannar, bara vi är snälla och vänliga. Men en "enhetlig inhemsk kultur finns inte" står Ingrid Lomfors och säger på podiet där uppe. Hon är utsedd till chef för myndigheten Forum för levande historia av regeringen förra året och har monopol på att beskriva alla hemskheter som begicks mot judarna. Hon är själv jude och är docent i historia genom en avhandling om de judiska flyktingbarnen från det nazistiska Tyskland. Jag tror knappast hon skulle kunna säga att det inte finns någon enhetlig judisk kultur. Men hennes jobb här är att förneka att vi som svenskar har en enhetlig kultur.

Det är tragiskt att detta ständigt förnekas, för det betyder att allt som ingår i svensk kultur ständigt trasas sönder, för det kan ju inte vara svensk kultur. Det måste vara någon annans som vi har importerat. Vi själva är som höstlöv i vinden, som bara blåses hit eller dit och som alltid vänder kappan dit vinden blåser. Vi är egentligen tomma och innehållslösa och det går att fylla oss, vi som bor i Sverige med vad som helst. Bara det kommer utifrån. Då är det kultur och något gott och bra, som vi borde ta till oss. 

Regeringen är mycket inbäddad i svensk kultur genom sin syn på att det går att klara av denna flyktingström som invaderar Sverige just nu. Det går anser regeringen genom vår byråkrati, som har rötter i 1500-talet och Gustav Vasa. Denna specifika kungliga kultur som han införde där det gällde att ta ifrån kyrkan de rikedomar de hade i sin kultur. Med Gustav Vasa fick vi ett starkt centralstyre i landet med en effektiv byråkrati och en evangelisk statskyrka grundad på Luthers lära. Denna nedärvda kultur är så stark att vi knappast ser den. Och också Migrationsverkets chef betonar att han är tjänsteman. Det betyder i det här sammanhanget att han bara gör sitt jobb. Det som han är utsedd till. Fast regeringen har lämnat över ansvaret till Migrationsverket och i praktiken är det således generaldirektör Anders Danielsson som styr över flyktingströmmarna.

Skillnaden mellan Gustav Vasa och det sätt som Sverige regeras på i dag är att ingen styr. Vi flyter med strömmen och den består av de nya som kommer hit. De som sägs bli svenskar så fort de har kommit hit fast de inte alls ingår i någon svensk kultur, naturligtvis, men första dagen de sätter sin fot i detta land blir de som oss. Denna föreställning som förnekar att andra har sin kultur, som inte alls är som den svenska. Och att det inte är självklart att de kan passa in i samhället. Men regeringen säger att det går inte att göra något åt flyktingströmmen. Vi måste klara av den. Vi som land har gått med på att ta emot alla som vill hit. Så är den svenska kulturen, undfallande gentemot EU och alla andra överstatliga organ i världen. Bara vi är snälla och lydiga så ordnar det sig nog. Men det är en felsyn. Världen kommer inte till vår hjälp om vi låter oss invaderas. Vi som land måste klara detta. Och vi riskerar att bli som barnen nedan som slåss om grindslanten som herrskapet i vagnen har slängt åt dem. Pojkarna slåss medan flickan gråter över den välta smultronkorgen och en pojke ser överlägset på ovanifrån. 


PS. När statsministern identifierar sig med flyktingarna för att han blev skild från sin biologiska familj som liten och för att hans mamma inte kunde ta hand om honom råkar han ramla in i det som förr i tiden kallades att slukas av djungeln. Det som var en fara för människor som missionerade eller befann sig i främmande land: att de skulle ätas upp av den kultur de kom för att ändra. Att de inte kunde hålla fast vid det de själva var. Att de inte hade en tillräckligt stark kärna utan slukades av djungeln och det som fanns där. Men Stefan Löfven befinner sig i Sverige, det land där han har vuxit upp, och ändå förstår han inte att han är svensk. DS.

Grindslanten målad av August Malmström 1885 föreställer barn som slåss om en grindslant.
Herrskapet i vagnen vid horisonten har slängt åt dem slanten för att de öppnade grinden.