Segregerade icke-svenska barn

SVT ägnade sig åt självrannsakan i morse. Under nästan en helt kvart så fick två svarta män upprepa att vi är rasister och att inte ens public service är annat än rasister. Att kalla barnen i skolan i Trollhättan för "segregerade icke-svenska barn" eller "segregerad skola med få helsvenska barn" ska inte förekomma. Inte ens "rasifierade svenskar" kallades något annat än segregerade i TV, menade de. Då blir det vi och dom, som står mot varandra. Så får inte nyhetsjournalister uttrycka sig. Istället ska den svenska televisionen gå före och inkludera fick vi höra sedan från SVT, göra så att alla känner trygghet, att ingen är utanför. 

Rasifieringen - förskräckligt begrepp tycker jag - har gått väldigt långt då när man tycker att alla som är svenskar är svenskar och ingenting annat. Att den nationella beteckningen är allt. Att det inte går att tala om utanförskap, att det inte finns no-go-områden i Sverige, medan de svarta männen själva satt och berättade att de inte kan gå till vissa ställen, att de alltid måste ha garden uppe. De är alltid utsatta genom sin hudfärg och måste alltid tänka sig för. Den unga generationen av svarta, som är uppvuxna här, vill inte ens bo i det här landet längre, sade de. Så rasistiska är vi svenskar. Men det fick inte längre talas om att svenskar inte är välkomna på vissa ställen, att det officiella samhället med polis och brandkår eller bussar inte får vara ifred i förorter när de måste dit. Att samhället helt enkelt är segregerat.

Varför är då det svenska plötsligt så önskvärt? Det har det inte varit förut. Det är inte den officiella hållningen, utan tvärtom att vi ska vara mångkulturella och att det svenska kulturarvet inte är så mycket värt. Var och en ska bejaka sin utländska bakgrund även om den råkar vara född i det här landet. Själva geografin betyder inte så mycket utan det är släkten och dess rötter det handlar om. Även för oss som har varit svenskar i generationer, för det finns alltid invandrare att hitta i alla släkter. Ingen har bott här i evigheter. Således är detta inte vårt land. Så har det låtit.

De båda svarta männen i Gomorron Sverige var Rashid Musa från Sveriges Unga Muslimer och Christian Hovferberg från Afrosvenskarnas Riksförbund. Och de bannade också programledarna för att de talade om invandrarbakgrund och sade att det är enbart svenska ungdomar som är med i deras båda organisationer. Divisionschefen på SVT Nyheter Anne Lagercrantz hade sedan som uppgift att säga att SVT ska "skapa ett oss", "skildra hela Sverige" och "använda inkluderande formuleringar", stå för "trygghet och självklarhet". Allt för att de svarta männen måste bli inkluderade nu när de kände sig upprörda och kränkta. 

Frågan är bara hur rasistdåd ska förstås om det inte går att tala om bakgrunder eller varför saker händer. Om SVT måste låtsas som om detta är obegripligt nu när vi alla är en enda stor familj i detta land. Att SVT måste uppföra sig som en stormamma gentemot alla. Att det inte spelar någon roll vilken situation människor befinner sig i. Varken Ikea-morden i somras (där en svart man hade hatbrottsmotiv: att döda två som såg svenska ut) eller morden i Trollhättan blir begripliga om man inte kan tala om hudfärg. Eller om utanförskap och vad detta för med sig. Det blir lätt förljuget om medierna låtsas som om vi alla hela tiden är en enda stor svensk lycklig familj. 

Demonstration mot våld och hat i Trollhättan i fredags. Alla är svenskar. Ingen har invandrarbakgrund. Alla ska inkluderas.
Så ska SVT uttrycka sig i fortsättningen. Blir det inte lite förljuget?