Svetlana Aleksijevitj får Nobelpriset i litteratur. Bara så tråkigt att det ska behövas ett författarskap som är ett "monument över lidande och mod i vår tid". Det var en del av motiveringen. Och jag förstår inte att uttalanden finns från Sara Danius, numera ständig sekreterare i Svenska Akademien, om att det inte är ett politiskt pris. Jo det är klart att det är, men inte på det sätt vi brukar se politiska pris. Men priset i litteratur går nästan bara till de författare som beskriver lidande numera. Tidigare till de lidande judarna och nu till de lidande i Östeuropa.
Det är kommunismens arv det handlar om och det har drabbat inte bara nuvarande Ryssland utan också de stater, som tidigare ingick i Sovjetunionen. Det är bland annat därför vi har så många tiggare i Sverige. Kanske kan uppmärksamheten hon och hennes skrivande nu får hjälpa till med mer demokrati. Fast jag brukar tycka att detta är att överskatta litteratur i nutiden. Den har inte samma betydelse som förr. Det är en vittneslitteratur hon har skrivit bland annat om Tjernobyl. Jag ser inte denna olycka som medvetet onda handlingar av människor. Vi kan bara inte bättre än så. Ännu. Vi bodde rätt nära denna olycka och ibland undrar jag om min älskling som dog i cancer drabbades hårdare än jag av miljön. Och då inklusive nedfall från Tjernobyl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar