Samhället som gick in i väggen

Det vet vi redan att Sverige har gjort. Och att vi ännu inte fullt ut har fått ta konsekvenserna av detta. Malmö riskerar att få en skattehöjning kommunalt på sex kronor om inte det rika Sverige hjälper till med Robinhood-skatt och annat. Vi har skapat ett trasproletariat som inte får göra något utan ska sitta där de sitter och få sina slantar från staten och oss andra. Så ser det politiska socialdemokratiska samhället ut. Det spelar ingen roll vilket parti som sitter vid makten. Vi är så indoktrinerade i att vi inte kan klara oss själva vi små människor. Staten är vårt allt.

Jag begriper att jag trots allt är priviligerad som har så mycket som 10 314 kronor i pension när andra bara har kring 7 300 eller så efter skatt. De är helt beroende av att de har en man, som lever och som har pension som är högre. Dessa kvinnor har naturligtvis inte jobbat lika mycket i systemet, som jag har gjort, utan har varit hemma och tagit hand om barnen och kanske inte ens haft dem på dagis. Jag har dock försökt att följa alla samhällets regler och velat arbeta ute i samhället och försökt så mycket att jag till sist satt hos min läkare och sade att det är lika bra att jag dör för då får min familj det bättre.

Detta är inga hemligheter, för det har jag skrivit om i min första bok Ett Sekel av Tystnad. Regeringen fick den då 2006 när den kom ut. För tio år sedan. Den socialdemokratiska regeringen. Det är en dagbok som beskriver hur vi hade det som familj. Men det var långt till maktens höga boningar och samhället är trögt att ändra och visst har vi det bra ändå och Sverige är väl som USA? Var och en som vill kan bli det den vill och leva gott. Och visst kan vi ta hand om hela världen? Och få dem att begripa att de kan göra likadant? Nä, men vänta nu den versionen av Sverige har spruckit och vad som ska komma istället vet ingen. 

I går var det skottlossning i Tensta och en dog och en skadades. Mord och mordförsök. Så vanligt att det inte är något att skriva om knappt. Hämndaktion av något slag tror polisen. I gangstervärlden. Och i Göteborg tände ett ungdomsgäng med rånarluvor på bilar i natt. Inte så märkligt. Det händer varje dag i vårt nya Sverige. Men statsminister Stefan Löfven är så glad över vår höga BNP för han begriper inte att sådana här samhällsaktiviteter går in under den rubriken: BNP blir högre ju fler brott som utförs, ju mer det brinner och ju mer det går utför med samhället för allt räknas in av varor och tjänster i samhället.

Det fungerar så ända tills samhället går totalt in i väggen och ingenting längre går runt och vi i Sverige blir som Grekland och måste tigga vid dörren hos EU. När våra skatter inte längre räcker till brandkår, polis, sociala myndigheter, sjukvård och byggande till de som inte kan betala utan som måste underhållas av oss andra - om vi lever och finns kvar - ända tills anarkin och kaoset tar över. När når Sverige den gränsen? 

Jag skriver om morden i Sverige varje månad, för dessa är ett mått på hur ett samhälle mår, där det fungerar som sämst. Länge trodde jag att kanske trenden var bruten med ungefär tre mord i veckan, för juni såg ut att bli bättre än andra månader. Men inte så längre. Morden/dråpen ligger på denna siffra tre i veckan och har gjort så ända sedan jag började räkna seriöst i januari. Det blir högt över de siffror vi är vana vid i vårt lugna och fina land.

Men Sverige kämpar för en plats i säkerhetsrådet, så att det lilla landet i norr ska kunna påverka världspolitiken. Som talesättet lyder: sopa rent framför egen dörr först och främst. Vi är ingen stormakt längre varken socialt eller politiskt. Se på Island hur de spelar fotboll och jämför med landslaget från Sverige. Ingenting är längre som det var. Inget land kan leva på gamla meriter. Feministerna i Malmö har dock äntligen fått igenom att det inte ska heta tjänsteman längre utan tjänsteperson. Så viktigt i det stora hela! Medan världen dör, som min gamle kollega på DN skulle ha sagt.