Koranbrännare prejades av vägen

 Det går hett till i Norge där en man som brände en koran prejades av vägen av en kvinna. Bilen välte, men de fem som satt i den blev inte allvarligt skadade. Här kan ni se filmen, som visar hur en bil lyckas välta den stadsjeep där ledaren för Stoppa islamiseringen av Norge (Sian) färdades. Lars Thorsen heter han och han skadades inte, men en i bilen fick föras till sjukhus. Polisen menar att kvinnan som körde den påkörande bilen gjorde detta med avsikt och hon är anhållen. Hon stoppades på en parkeringsplats i närheten. Lars Thorsen körde bilen och han hade bränt en koran i Osloområdet innan detta skedde. 

Stadsjeepen välte när den blev påkörd av en kvinna. Polisen har anhållit henne och menar att det var med avsikt detta gjordes. En förbipasserande tog bilden. 

Fentanyl och kokain tog livet av Jaylon Ferguson 26 år

 Jag följer inte amerikansk fotboll och hade aldrig hört talas om Jaylon Ferguson, men han dog i förra veckan. Han blev 26 år gammal. En ålder då ingen behöver dö om man inte har en mycket stor otur. Men Jaylon orsakade själv sin död genom fentanyl och kokain. Dessa livsfarliga droger. Särskilt fentanyl, som så många har dött av också i Sverige. 

Han hade tre barn, alla under fem år. Uppenbarligen hade han gått ned i vikt och att använda knark är ett sätt att inte äta så mycket, men ändå orka prestera. Nyligen brann också deras hus och Jaylon försökte intensivt rädda barnens ägodelar och han själv råkade illa ut och brände sina tår. Om någon sådan olycka inträffar ska man ta ett steg bakåt - verkligen bokstavligen - och inte knarka. I den åldern tror ingen att den ska dö, men särskilt fentanyl är en listig mördare. Den är 50 till 100 gånger starkare än morfin. Den är till för svår smärta. Som mest dog ett hundratal i Sverige av drogen år 2017.

Till höger den odödlige Jaylon Ferguson, som dog av en överdos med kokain och fentanyl. Han spelade tre säsonger i Baltimore Ravens. 

Samir får inget skadestånd för han erkände mordet

 Samir Sabri tog på sig mordet på sin styvmamma för hans pappa ville det. Dock var han oskyldig. Han blev dömd som 15-åring, men fick en friande dom så småningom. Han begärde skadestånd och fick rätt i hovrätten. Om han och staten hade nöjt sig då hade han fått 1,2 miljoner, men detta överklagades av båda parter till Högsta domstolen, för han hade begärt 3 miljoner i skadestånd. Det var hans pappa som hade utfört mordet, men Samir tog på sig det. Hans mamma kom från Syrien och pappan från Turkiet. 

Det finns mycket som är upprörande här nu när han han nekats skadestånd helt och hållet i Högsta domstolen. Men inte att han nekats skadestånd. Det är alldeles förfärligt att det finns sådana elaka pappor som vill att sonen ska ta på sig ett mord. Denna kultur finns inte naturligtvis hos de flesta pappor eller föräldrar, men den fanns här i Samirs fall. Pappan var den som bestämde i patriarkal stil. Samir Sabri blev utsläppt, för det erkända mordet på sin styvmamma efter 2,5 år och började genast råna och begå brott. Det var grova rån av värdetransporter. En hämnd på samhället. Han trodde att han skulle bli lycklig när han hade rånat till sig en miljon kronor. 

De flesta skulle aldrig ha erkänt mordet han såg begås av pappan på sin styvmamma, och de skulle inte ha skyllt på samhället, utan på föräldern som gjorde detta mot dem. Pappan var en riktig skit, som inte kunde stå för vad han gjorde. Men den kulturen där staten eller polisen inte är främst och går att lita till, utan där släkten är den trygghet som finns, gjorde att han erkände mordet. Hans pappa hotade att skada hans lillebror också. 

Numera 36 år senare har dock Samir begripit att det man ska göra är att hjälpa andra i samma utsatta situation som han själv var då. Det är den vägen som är den rätta. Till slut upptäckte han den. Eftersom han inte blev lycklig av alla pengar han rånade ihop. Det var hans 10-årige son som kramade honom i häktet, när Samir hade åkt dit för narkotikabrott och sonen ville inte släppa honom. Det fick honom att inse att han inte skulle ta livet av sig som han hade tänkt. Samir Sabri ville inte att sonen skulle förlora sin pappa. Samir Sabri fick stöd av Anders Carlberg på Fryshuset, som hade försökt få honom att lämna det kriminella livet hela tiden. Anders Carlberg var en fin människa, som dog 2013. Det blev organisationen 2nd chance som påbörjades på Fryshuset. Numera finns det 30 träningslägenheter för människor som hamnat utanför samhället. Och sonen Philip är vuxen i dag. 

Allt detta beror av hur fint vårt samhälle fungerar även för människor som har hamnat snett. Vår syn på människor, som några som inte är annat än mänskliga, och att vi inte ska leta efter grandet i vår grannes öga utan mer efter bjälken i vårt eget. Detta är Matteus 7:3 i bibeln, vår kristna grund som är kulturen vi lever efter. Den har funnits här i kring tusen år sedan vi slutade tro på asagudar. 

Här kan ni se när Samir och sambon Katja besökte Malou. 

Ett stödboende har öppnats i Fittja. Det finns många människor involverade i att hjälpa alla som har hamnat utanför samhället. 

Trettio års fängelse för svensken Osama Krayem

 Osama Krayem stackaren har hjärntvättats av imamer och deltagit i IS plus ett eller två terrorattentat. Han lade ut avrättningsfilmer från IS och hyllades av sina vänner och sin släkt. En äkta svensk terrorist helt enkelt av islamistisk sort från Rosengård i Malmö. Det värsta attentatet var i konserthallen Bataclan i Paris år 2015. Han har dömts till 30 års fängelse nu i Frankrike för detta. 

Visst är det märkligt att det knappast går att skilja dessa män åt på utseendet. Alla är de stöpta i samma form, avarten inom islam. Den helvetesversion som säger att det är rätt att döda alla icke muslimer varhelst de befinner sig. Dessa män har fastnat i ord och hjärntvättat sig själva. Det är människors givna frihet att kunna använda sin intelligens också till genomruttna onda dåd. 

Här skrev jag insiktsfullt år 2016 att muslimer inte fick vara individer i Sverige. De stämplades i grupp enligt sin religion och lovades makt och politiskt inflytande av svenska partier enligt sin kollektiva tro. Så behandlades inte andra väljare i Sverige. Miljöpartiet och vänstern rekommenderades i en fatwa av den islamistiske imamen Abo Raad inför valet 2014. Han blev  utvisningsdömd, men kunde inte utvisas. Utan fortsatte sin utgjutelser i Gävles moské. Han lär dock ha lämnat själv i maj i år och åkt till Turkiet. Alla är lika mycket värda i Sverige sägs det. Men så var det inte bara för några år sedan. Muslimer var en finare sort helt enkelt, som skulle rädda Sverige.

Det har svajat betänkligt i synen på religiösa människor eftersom kristna trodde och tror att muslimer har likadan tro som dem själva. Men det finns avarter inom alla religioner och religioner kan utnyttjas av skrupelfria människor till att rättfärdiga terror och mord. Men värst är nog ändå islam eftersom Muhammed var en krigsherre, som hade slavar. Naturligtvis var det inte någon gud som gav honom koranen utan en del av honom själv, som ville ha makt. Allt människor kan hitta på kommer inifrån dem själva. Också religioner. 

Osama Krayem föddes 1992 i Malmö och var son till palestinska invandrare från Syrien. Han växte upp i Rosengård och beskrevs som en lyckad integration genom filmen Utan gränser - en film om idrott och integration från 2005. Det var Aftonbladet som tyckte så. Då var han tonåring, men radikaliserades senare. Så hans öde blev att bli terrorist. Han hade ingen egen vilja utan hjärntvättades. Kan det ha något med hans bakgrund att göra? Släkten kanske?

Tre svenska terrorister varav de båda till höger är döda. Den till vänster Khaled Shahadeh återvände till Sverige och fick vård för sina skador och åkte sedan tillbaka till IS. Det är förbjudet att raka av sig skägget för Muhammed hade ju skägg. 

Abort är kvinnans självklara rätt till sin kropp

 Jag minns att min mamma berättade att hon hade fått flera missfall innan min yngre bror föddes. Och då blev hon anklagad för att ha gjort abort. Så var det på den tiden på 40-talet. Men jag trodde det skulle ta slut för evigt när Sverige fick fri abort på 70-talet år 1975. Innan dess måste kvinnor bege sig till Polen för att ta del av deras fria abort. Där har nu religionen åter tagit över och de har mycket stränga abortregler, så rigida att en kvinna dog av att hon inte fick ta bort fostret som var svårt missbildat. Så länge fostrets hjärta slog fick hon ingen operation. Hon blev så dålig att hon också själv avled. Hon hette Izabela och blev 30 år. 

Nu går USA en liknande väg på grund av att religiösa människor anser att det är Gud som skapar barnen och man kan inte gå emot Gud. Som någon skrev på facebook: jag trodde det var man och kvinna som gjorde barn, har jag missuppfattat detta? Det är en helt vansinnig utveckling i världen att kvinnor ska behöva föda barn som de inte kan ta hand om. Eller riskera sin egen hälsa. Flera företag i USA har bestämt sig för att stödja sina anställda ifall de måste resa för att göra abort. Bland annat H&M har bestämt sig för detta. Det handlar om jämställdhet och allas lika värde. 

Personligen har jag aldrig behövt göra abort och det är jag glad för. Mina barn har varit välkomna. Det är ett stort och svårt beslut att göra detta, att ta bort ett liv som växer inuti den egna kroppen. Det vet jag genom väninnor som har behövt att ta steget. Visst är det märkligt att kvinnor kan förtryckas så i omgångar under sina liv. Det hände på midsommaraftonen i USA. Att det gick från frihet till tvång igen. På relativt kort tid. USA hade fri abort sedan 1973. Tretton delstater i USA hade så kallade "trigger laws", som började gälla så fort HD i USA hade tagit beslutet om att ta bort den fria aborträtten. Det är Arkansas, Idaho, Kentucky, Louisiana, Mississppi, Missouri, North Dakota, Oklahoma, South Dakota, Tennessee, Texas, Utah och Wyoming. Alla är republikanskt styrda. 

Till slut fick jag en lillebror, men mamma hade fått flera missfall innan han kom och då anklagades hon för att ha gjort abort. Så var det inte, men den tiden på 40-talet var märklig i sjukvården. Läkarna var gudar i stort sett. Inte roligt att bli anklagad för att ha gjort något brottsligt när mina föräldrar ville ha barn. 

Internet försvann på midsommar och Emma Hamberg påminde mig

Sopbilen drog ned alla ledningar på midsommaraftonen så vi blev av med internet och TV-utsändningarna.  Det blev en paus, en riktig semester för min del. Jag som har skrivit tusentals artiklar eller inlägg på bloggen, men nu tvingades jag till uppehåll. 

Det var som att resa tillbaka till 60-70-talet. Allt jag hade var en gammal transistorradio så jag började lyssna på P1. Nu har jag dränkts i ord från radion så de forsar ut genom öronen. Det mesta i P1 är ett tassande runt de stora elefanter vi har numera i samhället, men sådan har väl radion alltid varit. Det mesta måste pratas runt om, för det finns ju lagar och bestämmelser kring statliga radion. 

Men så hände något. Jag kom ihåg att jag hade drömt att min mamma hade packat ned en grön keps i en burk med matjessill och den som öppnade burken blev förvånad över innehållet. Efteråt förstod jag att detta hade något med midsommar att göra för matjessill ska vara med då. Själv äter jag inte matjessill, men jag började längta efter en keps när temperaturen närmade sig 30 grader plus. Mamma dog dock för mer än 50 år sedan, men här dök hon upp i min dröm.

Jag lyssnade på Emma Hambergs sommarprogram i P1 i dag och hon berättade om sin man som blev så sjuk att hon till slut måste lämna honom efter 20 år - han dog inte men hon orkade inte med den man han hade blivit. Dock tänkte hon aldrig mer vara tillsammans med någon man, för hon kände så dåligt samvete och så mycket skuld över att ha övergivit honom. Men hon hade inte räknat med livet och verkligheten. 

Det visade sig att hennes gamla kärlek från tonårstiden, från Frankrike och Paris bodde bara några kvarter från henne. Så hon skrev ett mejl till honom och låtsades att det var felskickat och bjöd in honom till fest. Han svarade ja och sedan träffades de, pussades på festen och blev ihop.

Emma Hamberg påminde mig om att jag hade förlorat min man. Vi var ihop mer än 30 år och han dog i cancer för sju år sedan. Jag tänkte då som hon att nu skulle jag leva ensam, det var slut med männen. Hon påminde mig i dag om min gamla franska kärlek Bayon de Noyer. Han var bror till Monsieur i huset där jag jobbade som au pair. Det var i Marseille och han tog med mig till en vulkan i Provence, där familjen hade ett sommarhus, och visade mig den alldeles runda klarblå sjön med drag mot grönt som fanns i den utslocknade vulkanen. Det var en söndag när vi inte hade något att göra, men annars umgicks vi bara när familjen var med. 

När jag kom hem till Sverige igen skrev jag ett brev till honom, som jag skickade till hans mamma i Paris och bad henne att ge brevet till honom. Jag hade inte hans adress. Jag bad honom att komma till en plats i Paris med klockslag och datum. Vilken plats det var minns jag inte och jag gick aldrig dit heller. Jag var för blyg som tonåring. Fast jag jobbade i Paris då för en annan familj. Det var modigt dock att skriva brevet tycker jag nu. Eller dumdristigt. Hur man nu vill se på det.

Jag vet inte om denne Bayon de Noyer lever eller inte. Men han var samma sorts man som jag sedan levde tillsammans med i drygt 30 år och vi fick ett par nu vuxna barn tillsammans. Det finns inte så många sorters män i världen och den här sorten var min. Fast det tog en del år att begripa detta. Jag hade någon inre bild av en man från tidig ålder, men det gällde att hitta honom också. De är aldrig släkt, men de har liknande utstrålning från någon kollektiv själ. Kanske är det sant att vi kommer hit i själsgrupper, för att uppleva något. 

Jag tänker inte leta rätt på denne Bayon de Noyer, som jag föll för då 1964. Det har passerat för mycket vatten under broarna och jag är så gammal att jag skulle kunna vara Emma Hambergs mamma. Någon gång får man nog av världen och varken trånar efter eller är rädd för det som finns där ute. Nuet blomstrar då istället, varje dag och ögonblick är värdefullt. För världen har tagit plats i dig. Man har världen inom sig. Det låter lite mystiskt, men är varje människas väg om hon utvecklas rätt. 

Nu bor jag på Värmdö och där tillbringade jag min barndoms somrar med mina föräldrar i en sommarstuga innan de skilde sig. Jag har sökt mig tillbaka till mina föräldrar och det eviga solskenet i 40-50-talets somrar. Det räcker så. Men vad betyder då den där gröna kepsen som min mamma hade lagt i burken med matjessill? Jag vet inte, men det kändes betydelsefullt när jag drömde så. Det är därför jag minns drömmen, som kom till mig före midsommar. 

Den här gamla transistorn har jag lyssnat på i fem dagar medan förbindelsen var bruten mellan den mer moderna världen med TV och internet och mitt hus. Intressant upplevelse. Hammaren fungerar nog lite som antenn. Det finns så många kanaler nu så även P1 försvinner ibland. 

Brad Pitt grävde efter guld på sin mark

UPPDATERAT

 Brad Pitt talar ut i en lång intervju i tidskriften GQ och visar upp sig i olika utstyrslar. Han har ett gediget rykte som en av de sista stora megastjärnorna bland männen. Sådana som han finns snart inte längre när allt snabbare skapade serier för TV tar över. Utbudet är kvävande tycker jag och de stora filmerna är få numera på bio. Han har försökt hitta guld på sin mark i Frankrike, men insåg att han nog var lurad av en försäljare av metalldetektorer. Det fanns inget alls i marken. Men han blev som besatt efter detta guld. Varför? Han har ju tillräckligt med ägodelar. 

Sedan hade han under lång tid mardrömmar där han blev påhoppad och nedstucken med kniv. Han har försökt att komma underfund med vad detta handlade om, men det är ju svårt med drömmar. Han blev av med mardrömmarna genom att helt enkelt fråga varför han drömde så. Annars är han en göramänniska. Han måste göra saker annars känns det som att han dör en smula. 

Han har hunnit bli 58 år och har svårt med partyn, för han får kämpa med att komma ihåg nya ansikten och han tror att han kanske lider av en sjukdom, som gör att han inte känner igen ansikten. En slags blindhet för ansikten helt enkelt. Det har gjort att människor tror att han är självupptagen, men så är det inte. Han vill istället se själen på den han umgås med. 

Han har ett citat tatuerat från den muslimske poeten Rumi på en arm: "Det finns en äng bortom ont och gott jag vill träffa dig där." Brad Pitt har alltid känt sig ensam i livet och han menar att det som någon har sagt, att det är först när man kan bära stor smärta och stor glädje samtidigt som man har nått verklig mognad, är sant. Han frågar intervjuaren varför vi är här, vad som kommer sedan, varför vi är fångade här i kroppen och i omgivningen. Han jagar alltid meningen med saker och ting. Och han tror att han länge led av en depression. 

Brad Pitt kämpar mycket med att verkligen förstå sig själv, att vara ett äkta själv. Jag tycker han går för djupt och långt. Livet är inte så krångligt som han gör det. Men det är väl typiskt att han som har miljarder i dollar fortfarande kämpar med att förstå sig själv. Pengar gör ingen människa lycklig. Denna gamla sanning är han ett levande bevis på. Personligen har jag nått fram till en inre mognad som följer med åldern ifall en människa utvecklas rätt. Jag hoppas han också når detta när han blir äldre. 

16:36

Eller också är han så utstuderad att han skådespelar under intervjun också. För han vill ju ha ut sitt budskap om buddhismen eller vad det nu är. Eller som man skulle svara om man hade uppnått något i livet och förstått det: nej jag är inte upplyst, men min guru var det. Ungefär så, minns inte exakt. För vad är bättre än att berätta hur svårt det är i livet och vad som behöver göras och så ensam han har känt sig. Visst de som har insett något på djupet blir sällan kompisar med hela världen. 

Som en parafras på bilden av Ofelia i Hamlet men med händerna hälsande gudarna. Eller hur ska man nu tolka denna bild på Brad Pitt, som kommer från tidskriften GQ. Vid varje bild finns priset på och tillverkaren av dessa kläder. 

Här är motsvarande bild av Ofelia, en målning av Sir John Everett Millais. Han levde på 1800-talet.   

Kakabaveh blev hjältinna

 Jodå Kakabaveh röstade som hon brukade. Hon har ju räddat regeringen sex gånger nu säger hon. Personligen har jag ingen aning om vad detta pensionshöjande i augusti betyder för mig. Det brukar jag inte ha. Det är ett mystiskt förfarande som regeringen ägnar sig åt. Lite trolleri för att locka till sig fler väljare. Det blir som det blir säger jag lakoniskt. Inget att göra något åt. Säkert är att det inte betyder så många kronor. Inte som statsministerns 184 000 kronor per månad. 

Det finns ingen rättvisa på så vis. Inte ekonomiskt. Där har vi aldrig varit lika värda vad än regeringen tror att det står i de mänskliga rättigheterna. De tror att det står så att vi alla har lika värde, men egentligen står det att vi har lika värdighet. Vi innehar samma "dignity". Här kan ni läsa det som står i artikel 1. Men värdigheten kränks också numera tycker jag. Det går utför rent ekonomiskt med världen och då kommer också människors värdighet i kläm. 

Jag ser inte något som har med värdighet eller värde i framtiden för majoriteten av människor. Allt pekar nedåt. Det spelar ingen roll vad riksdagen beslutar, för de styr inte den allmänna utvecklingen. Just nu jobbar två polacker utanför huset. De pratar inte svenska, men de har fått jobb här på tomten för att bygga en altan. De får betalt förstås - men inte av mig - för jag skulle aldrig ha råd att bekosta detta bygge. Bara plankorna till denna altan har gått på närmare 14 000 kronor. Så mycket får jag inte ut i pension per månad. Men som tur är har jag skaffat mig söner och den äldste av dem är snäll och betalar. 

Fortfarande tuffar byggbranschen på, som om det brinner i knutarna att få bygga så mycket som möjligt innan det blir ännu dyrare. Men snart kommer lågkonjunkturen drabba där också när människor inte har råd att betala längre. Allt handlar om pengar, för de som bara bryr sig om maktcentra i vår kropp. De första tre ni vet, innan man kommer till hjärtchakrat som handlar om att förstå lidande människor och öppna hjärtat för dem. Enligt en del religiösa läror har vi ett karmakonto, och för att slippa den personliga karman kan man ge bort gåvor. Det låter som vanlig religion för att kyrkor och tempel ska må bra. 

Jag gav bort allt jag ägde förra året till mina barn och hyr numera mitt lilla hus på 30 kvadratmeter. Det kändes bra att göra det när jag inte längre orkade ta hand om ägodelarna och inte hade råd heller. Lite svårt har det dock varit eftersom de som övertog huset inte bara gjorde om det utan hela tomten. Då ska man enligt karmatänkandet byta spår och tänka osjälviskt, men det tycker jag att jag redan har gjort. Eller var det själviskt av mig att vilja ha kvar naturen? Kanske så. 

Det är bara att bita i det sura äpplet och låta allt ha sin gilla gång. Det är en stor skillnad tycker jag när man passerar 75 år, för då betraktas man som gammal och gaggig, åtminstone av sjukvården, så därför går jag inte gärna dit. Bara i nödfall. 

Karman för landet Sverige består förstås i importen av människor hit på gott och ont. Det har gått för långt och det yttrar sig genom alla svårigheter som numera har uppenbarat sig. Till och med regeringen har upptäckt detta och hur det än går i valet i september kommer vi att få se stora ändringar. Nu ska till exempel invandrare också tala svenska om de ska få permanent uppehållstillstånd, tycker socialdemokraterna. Något som moderaterna motionerade om redan 2011. 

Jodå Kakabaveh grät när hon hade röstat nu för sista gången hoppas vi. Så känslosamt var det. I september försvinner denna politiska vilde från riksdagen med det ekonomiska på det torra för resten av livet. Gör hon nu något bra med alla pengar så ska inte karma drabba denna mångmiljonär. 

Polischefen Erik Nord gillar inte yttrandefriheten

 Det måste konstateras att det är som Joakim Lamotte säger i Sveriges Radios Studio Ett "skillnad på folk och folk". Han får inte rättsväsendet att ta upp alla hot som han och hans familj har fått, plus arbetskamrater. Detta trots att han själv har tagit fram vilka dessa personer som hotar är och det med bevis som skulle hålla i domstol. 

Och han har naturligtvis rätt i att om någon hotar en journalist på DN, Sveriges Radio eller något annat mediehus så ställer polisen upp. Men Joakim Lamotte får skylla sig själv enligt polischefen Erik Nord eftersom han har valt att vara kontroversiell och det har inte varit nödvändigt. Han ser således inte Joakim Lamotte som journalist och yttrandefriheten ska inte försvaras. 

Nu har Joakim Lamotte gjort sin sista dag som journalist för det höll inte längre när så många i hans omgivning dödshotades, och jag känner igen reaktionen från medier för så var det också med Lars Vilks. Det var väldigt tyst när han dödshotades för medierna var så rädda, men han fick åtminstone beskydd av polisen. 

Enligt Etc så tillhör Joakim Lamotte den sorts offer, som istället blir förövare. Han har varit feminist och blivit högerradikaliserad, säger Etc. Jaha på vilket sätt är han då förövare? Märkligt resonemang. Det är väl de som hotar honom som är förövare inte Joakim Lamotte. 

Den härliga midsommaren är här

 Jo nu brakar det loss på bygden och alla ska fira midsommar. Stressen kändes redan i dag när jag var och handlade. Dessutom blir det fler knivdåd och skjutningar kan tänka.  Men inte här förstås. Polisen sköt en man vid Kista tunnelbanestation, som uppträdde aggressivt. Ja det är väl den där "monsterhettan", som slår sig på hjärnan kanske. Sic! Och i centrala Västerås har två personer knivskadats, en livshotande och han har opererats akut. En gärningsman är omhändertagen. Det är en 16-åring. En person har hittats död utomhus i Kungsängen och en förundersökning om mord är inledd. 

Så här "roligt" var det aldrig förr i tiden eller var vi mindre informerade då eventuellt? I dag är längsta dagen på året här uppe i norr innan jorden sakta vänder sig igen mot vintermörkret, men i dag och framåt blir det aldrig riktigt mörkt, så det är läge för många som inte är vana vid det nordiska ljuset att gå bärsärk för att de inte kan sova. 

Men ha det för all del så bra det går under denna vecka när solen är uppe så länge. Tids nog kommer mörkret tillbaka. Sade jag att det är åtminstone 33 skjutningar i år som har resulterat i mord? Nä här vilar inga halta löss längre för nu ska vi vara glada och fira midsommar. Här på den sjätte största ön i Sverige. Glad midsommar alla!