onsdag 26 augusti 2015

Det som inte dödar oss

UPPDATERAT
Var på presskonferensen om David Lagercrantz bok Det som inte dödar oss, den fjärde boken i Millenniumserien som släpps i natt. Ingen har fått läsa den ännu så författaren kunde bre ut sig om själva skapandet med yviga gester och förmedla den "feber" som drabbade honom när han fick uppdraget att skriva denna bok. 

Han menade att Stieg Larsson såg före någon annan den utveckling som nu finns med "mer eller mindre rasister i riksdagen", "en växande intolerans och fascism på väg in". Författandet har varit en bipolär process sade David Lagercrantz, en manisk fas och så depressionen när han drabbades av tanken att han var den sämsta författaren någonsin. Men då gick han tillbaka till texten när depressionen kom och läste igenom den och ändrade det som behövdes. Ja denna process är legio för författare om man blir tagen på allvar av uppgiften. Inte något särskilt för just David Lagercrantz. Men han hade ångrat hela sitt liv om han inte hade tagit det här uppdraget, sade han.

Hemlighållandet kring boken har varit nödvändigt därför att trycket inte minst från USA och andra länder har varit så stort och boken släpps nu på så många marknader samtidigt att de har varit tvungna att göra på det här sättet. Det är en "jävla bra bok" enligt förlaget förstås. Och alla pengar kommer att gå till Expo som boken inbringar. Det vill säga vänsterrörelsen i Sverige, den extrema vänstern, som det har blivit ännu mer nu än tidigare på Stieg Larssons tid. 

Stieg Larssons fantastiska värld har David Lagercrantz stigit in i, men boken är hans egen säger han. Och redan 2010 skrev jag här när det kom en bok om Stieg Larsson, att jag aldrig har förstått vare sig den extrema vänstervridna eller den högervridna varianten av idealism och politik och att jag tyckte redan på 70-talet att de olika vänstergrupperna var lite knäppa. Varför ska världen erövras genom krig mellan politiska fraktioner? Det borde vara ett passerat stadium i mänsklighetens historia. Sedan att det finns onda och goda människor är självklart och kommer alltid att vara det. Människan har en fri vilja, men den som väljer det goda in absurdum blir till sist ond. Det är det vi ser utspela sig i världen.

För mig känns den här fjärde boken redan överspelad. Den värld som Stieg Larsson föll tillbaka på och skapade genom utsnitt ur verkligheten är redan borta mer eller mindre. Han började i Wallenbergarnas tid. De har inte längre samma betydelse. Lisbeth Salander som figur har det, men att våldtäkterna numera utförs i Sverige också av män från andra delar av världen och att de tycker att kvinnor måste skyla sig för att inte bli anfallna, utan respekterade, var så otroligt då i början av 2000-talet. Men nu sägs detta i Aktuellt. 

Tiden går fortare än den gjorde då när Stieg Larsson föll ihop efter att han hade tagit trapporna upp till redaktionen på Kungsholmen i Stockholm den 9 november 2004. Hissen gick inte den dagen och sju trappor blev för mycket efter stor jobbstress, lite sömn och många cigaretter. Han blev 50 år. Det är mer än ett decennium sedan och det fanns inte en möjlighet för Stieg Larsson att förutse att religion och politik ännu en gång skulle gå samman i oheliga allianser och förstöra Mellanöstern och Afrika. Att detta religiösa och politiska fundamentalt menade goda skulle bli den ondaste kraften i världen. 

Men naturligtvis handlar det också om pengar, stora pengar, miljarder i inkomster och de ska gå till extrema vänsterrörelsen. För det ville Stieg Larsson med sin skapelse Expo. Gjorde han? Skulle han inte se det som han sade också då: att människor röstar på sverigedemokraterna av samma skäl som de röstar på socialdemokraterna för att de gillar deras politik. Han sade att antirasister och antifascister fanns i många politiska läger. För enligt Stieg Larsson stod rasism och extremism över partipolitiken. Det var våldtäkten som hans kompisar genomförde när han själv var tonåring, som präglade honom. Han gjorde ingenting för att ingripa. 
18:54
"En dussindeckare med försök till psykologisk fördjupning". Så blir den första recensionen av Det som inte dödar oss i Uppsala Nya Tidning eftersom Pressbyrån gjorde bort sig och sålde boken redan i dag. Resten av världen kan inte läsa boken förrän i morgon. Min känsla står sig. Den som säger att man inte behöver läsa denna bok alls.
27.8.2015
David Lagercrantz framträdde nyss i Gomorron Sverige och försvarade sitt verk. Jag ser Olof Lagercrantz i honom, som var chefredaktör på DN på den tiden kulturen betydde något. Han har samma arrogans, men inte den briljans som pappan hade. Det brukar vara så. Det är inte lätt att leva upp till vad tidigare generationer har gjort och David Lagercrantz begriper inte varifrån Stieg Larsson kom. Detta Norrland, som plågade människor med mörker och kyla och ensamhet. Denna fattigdom som skapade en revanschlusta gentemot sådana människor som släkten Wallenberg. Den politiska övertygelse som hette kommunism. Ingenting av det där har David Lagercrantz, som har tillhört den intellektuella överklassen hela sitt liv. Han föddes in i den. 
8:57
Här är Expressens recension av boken: Hopplöst blek kopia.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar