onsdag 24 maj 2017

Världens ondska

Det har länge varit en tanke att världen och jorden är skapad av Djävulen och att vi befinner oss i helvetet. Att vår tillvaro är i grunden fylld av ondska. Det blir en självuppfyllande profetia med sådana dåd som Ramadan-mannen i Manchester utförde. Jo han heter Ramadan förutom Salman Abedi. Han för in så mycket ondska han kan i världen. Det blir ett helvete omkring honom och han förkroppsligar ondskan när han mördar unga flickor. 

Den märkliga idén med detta är att han nu ska befinna sig i paradiset och få som belöning guld och siden, palats och minst 72 jungfrur. Så det är sex och ägande som är belöningen på andra sidan för muslimer. Det är en ytterst barnslig föreställning om livet efter detta, som bygger på vad unga muslimska män tror att de vill ha rent egoistiskt i den här världen. Jag tror han är rätt skakad i dag över det elände han ställde till med. Och någon belöning för detta väntar inte. Jo jag menar att vi inte dör utan att själen lever vidare.

Det tråkiga är att människor kan övertalas att tro på sina egna tankar, att de kan gå in i samma världsbild som en människa hade för sexhundra eller tusen år sedan. Något historiskt som inte längre borde finnas. Människor som tycker att de inte har någon riktning i livet behöver en troslära att stötta sig på, något handfast och enkelt. Det kan duga med politiska övertygelser åt olika håll och ännu bättre blir det om religon och politik kan förenas. 

Europa och den kristna västvärlden har gått igenom detta särskiljande av religion och politik under några århundraden. I Sverige löste vi detta genom att kyrkan var statlig ända in i vår tid till år 2000 innan den till slut ansågs vara något privat för var och en. I det svenska samhället var det kyrkan och prästerna som tillsammans med statliga tjänstemän upprätthöll lagar och moral. I USA har kyrkan alltid varit isär från stat och politik. Det landet grundades för att Europa var för trångt och konservativt rent religiöst och människorna ville ha frihet att tro på vad de ville.

Men i islamska länder, som tidigare var mer sekulariserade och där religionen hade en egen plats, går det åt motsatt håll. Där sammanblandas politik och religion mer än någonsin. Den urgamla kulturen ska råda. Dessutom ta över hela världen. Och det tycker folken är bra dessutom, för då hålls alla på plats. Det är inte möjligt med demokrati och liberal frihet i vissa länder, menar man, för människorna klarar inte detta på egen hand. Det skulle bli kaos och anarki. Men knappast värre än det är nu i muslimska länder där terrorbombningarna är legio. 

Teodicéproblemet är lika gammalt som Gud. Hur kan det finnas en god allsmäktig Gud när världen är full av ondska? Det brukar förklaras med att människorna har fått en fri vilja. Men ännu enklare är att inse att Gud inte skapade världen. Inte Allah heller. Världen har skapats av universum självt i en långsam utveckling och vi är den sista och kanske självförstörande länken i denna fortskridande förvandling av vår planet. Och att vi föreställer oss gudar kan bli vårt eget fördärv. På denna planet är det vi som har makten och det är upp till var och en av oss att inse detta. Det innebär ett stort ansvar som vi borde inpränta i alla barn. De har makten när de blir vuxna över vad som ska ske med vår planet. Till dess är vi redan vuxna ansvariga. Allt annat är barnsligheter som borde förpassas till forntiden.
Människan har länge haft en föreställning om gudar
för sådant hon inte har kunnat förklara.

Men ansvaret för jorden är vårt.
Ingen annans.  

Faksimil från Google.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar