I kväll sänds det första programmet om psykisk ohälsa i nya avsnitt av Djävulsdansen och hur det drabbar anhöriga. Det känns redan överspelat allt detta program har att berätta. Det ser mycket värre ut i Sverige. Programmet beskriver symptomen på ett sönderfallande samhälle. Grupper av människor är övergivna eftersom vi har så stora problem. Allt fler lever utanför alla välmenande vårdinsatser för att vården är så ansträngd och den kan enbart ta hand om de akut utsatta. Och patienter som inte går med på vårdens villkor lämnas åt sig själva.
Jag har sett det här på Värmdö, där patienter som inte följer de regler som finns, inte får någon mer hjälp. De lämnas övergivna att gå under eller ifall de har några anhöriga som kan ta hand om dem, så får det bli så. Vården är inrättad för äldre tider med missbrukare av den gamla stammen, som inte har klarat sig själva. Som har stötts ut av både omgivning och vård. Att människor också kan ramla igenom när de har ett bra fungerande liv verkar inte finnas i föreställningsvärlden. Att olika påfrestningar i samhället och i privatliv kan drabba så att allt stöd försvinner för en person och att denne i sin tur drar sig undan från hjälp, för den passar inte den enskilde, det är inte möjligt tror vården.
Fortfarande fungerar denna vård som om sjukvården är en stor och bestämd pappa eller omhändertagande mamma. Och patienten blir ett barn som måste lyda. Föreställningarna kring människor har inte hängt med och att det är mycket ansträngt nu därför att vi måste ta hand också om andra länders problem. De går naturligtvis före de som är födda här i Sverige och som har haft alla chanser att "lyckas". Det finns ett fyrkantigt synsätt, som också blir värre beroende av lite resurser i sjukvården överhuvudtaget.
I programmet i kväll talas om skam och tystnad. Det är inte aktuellt längre. Nu för tiden är det inte skamligt med någon som mår dåligt eller det hålls inte tyst omkring detta längre. Men dit har inte vården i samhället kommit. Offentligt är det hysch-hysch fortfarande. Vården själv är drabbad av tystnadsplikt och skam runt detta och anhöriga till någon som mår dåligt kan inte få veta något alls om personen i fråga när den är vuxen. Det är så mycket samhället ännu inte har tagit itu med. Vi lever efter gamla kristna kulturella föreställningar om att vi ska lyfta personer som är fattiga, som det är synd om och som mår dåligt. Och detta går inte ens att upptäcka för vi kopplar aldrig ihop våra mer eller mindre omedvetna föreställningar med hur samhället uppför sig i nutid. Vi tror att vi är så sekulära och att själen inte behöver finnas.
Det handlar om att förena psyket med de mentala föreställningar som finns: vi består av en fysisk, en mental, en känslomässig och en andlig del. Men vården verkar utesluta allt utom de två godkända delarna: kroppen och tankeförmågan. Politik handlar om förnuft, lagar och regler, att se till att människor har rimliga villkor ekonomiskt. Längre än så har vi inte kommit ens i vården. De olika -ismer som har funnits under 1900-talet ville blanda ihop tro och tänkande: kommunism, fascism, socialism och nazism. Det orsakade två världskrig. För ingen begrep att det inte går att låta inre föreställningar ta över den yttre världen. Fortfarande kämpar mänskligheten med detta och nu i form av IS, som det mest avskräckande exemplet. Men i vården i Sverige begriper vi inte ens så enkla ting som att vi består av kropp och psyke. Och att dessa inte står mot varandra utan ingår i samma system i oss människor.
Vi är beroende av föreställningar hos psykiatern Freud för han antog att allt styrdes sexuellt och resten måste vi hålla borta. Det är den förfärliga "svarta slamfloden", som han sade till psykiatern C G Jung. Allt det som finns i det omedvetna, som vi inte kan ha kontroll över. Som samhälle är vi livrädda för att bli övertagna av denna slamflod, som är allt som befinner sig utanför ljuset, det medvetna och godkända. Därav allt som är politiskt korrekt. Och ändå vill detta leva med, som C G Jung konstaterade. Och det är mycket typiskt att programserien kallas för Djävulsdansen, för fortfarande tror vi på Djävulen, att denna figur kan gripa tag i människor och få dem utom samhällets kontroll. Vi har inte föreställningen om detta utan den har oss i sitt grepp. Det är verkligen på tiden att vi inser detta.
9.9.2016
Programmet var helt okej om man vill gå runt i en känslogunga. För det handlade inte om något annat egentligen. Och alla de sätt att söka hjälp som programmet föreslog fungerar inte i verkligheten. Sverige är ett annat land i dag än det var tidigare. Dessa som det handlade om hade länge befunnit sig i vårdens händer. Pratade nyss med en polis som bekräftade den bilden. Han hade tagit in en ungdom i går som mådde dåligt, men som var misstänkt för brott, för sjukvården erbjuder ingen hjälp. Där är det fullt och man måste tjata som polisen sade. Hänga på låset och tvinga sig in på de institutioner som finns. Vill man inte det eller orkar inte det så är det kört.
 |
| Två makter står mot varandra. Kropp mot själ. Det är vår föreställning fortfarande i samhället. |
