Varför har de kriminella fått ta över?

Hos den ihjälskjutne gangstern irakiern 27-årige Medhi Sachit har polisen beslagtagit miljoner i tillgångar. Varför har vi låtit rövare och banditer ta makten i Sverige. Jag skrev om honom förra året för han var tillsammans med Einár när han sköts till döds då. Medhi Sachit tyckte de skulle få äta varandra. Och nu är han också död. 

Det har funnits en vördnad för den här sortens folk, som om de skulle vara bättre än vi som tidigare föddes i det här landet. Eliten har bugat och bockat för dem. Som om de var från en kultur som vi skulle högakta. Och de styrande har tyckt att vi skulle ta hand om dem. Men ingen har ju gjort det eller kunnat göra det. Utan vi har låtit ondskan breda ut sig. 

Medhi Sachit blev nummer 62 att skjutas ihjäl i Sverige i år. Det är fler som skjutits här än i våra grannländer tillsammans. Jag tror det beror av något idiotisk högmod som finns kvar sedan vi lyckades hålla oss undan krig sedan 1814. Vi var av en särskilt sort och den sorten skulle anammas också av dem som kom hit. 

Så har inte skett i den utsträckning som borde ha gjorts. Vi har tillåtit att vi har invaderats av grupper som har haft våld och rikedom på sin agenda. Inga gränser fanns för vad de kunde eller kan göra. De har spritt sig till bland annat till Spanien. Gängkriminella svenskar där har fått 30 år i fängelse. Malmö är rena gangstersamhället med sin långvariga socialdemokratiska politik, som resten av Sverige har fått bidra till genom Robin Hood-skatten. Miljarder vräks ut över Skåne också nästa år. Hälften av dem som bor i Malmö har utländsk bakgrund. 

De flesta gangstermord klaras inte upp så det är inte undra på att de fortsätter. Makten och pengarna betyder allt för dessa människor. Bara kring 25 procent av det dödliga skjutandet får någon gärningsman gripen. Andra mord klaras upp till drygt 80 procent. Gängen som skjuter har invandrare med bakgrund i Afrika och Mellanöstern som medlemmar. Sachit sade apropå Einár att han knappast sörjde för det var så de levde. Det var en del av livsstilen. 

En del av de sörjande mammor som har fått sina barn ihjälskjutna. Eller mördade på annat sätt. Ska vi gråta över dem? Ska vi piska oss själva för det som händer?