Det är samma problem nu som för tio år sedan de stackars ungdomarna har ingenting att göra, problem hemma och taskiga poliser. Så då måste de tända på bilar. Då känner de att de åtminstone har gjort något den dagen och får politikerna att reagera. Så förklarar Mohammad Elsaka, som själv brände bilar, fenomenet med att det nu brinner i Malmö återigen.
Han är 28 år nu och jobbar som klientcoach på Fryshuset i Malmö för att hjälpa klienter att komma bort från kriminaliteten. Han är själv expert på målgruppen. Rekordåret 2009 brann 628 bilar i Malmö. Förra året brann 316 bilar. En stor nedgång. De senaste veckorna har 30-talet bilar brunnit i Malmö. Det är ungdomsgruppen mellan 15-25 år som ägnar sig åt det här. Ett evigt problem.
Bränderna utförs i områden med låg social kontroll, där de flesta är upptagna med annat och där befolkningen växlar snabbt. Så säger forskningen. Segregation och bränder följs åt. Rika ungdomar åker ut och festar med båten och råkar i värsta fall illa ut som de tre ungdomarna utanför Saltsjöbaden gjorde och kör på grund och skadar sig själva. En av de tre dog. Det hände i går natt. Medan de som bränner bilar också ägnar sig åt andra brott. Ett evigt problem.
För att utföra våldsamma handlingar som bilbränder krävs ett socialt sammanhang av grupptryck. Spänning, uppmärksamhet och gemenskap är faktorer som spelar roll. Det blir ett sätt att bryta tristessen och ungdomarna lever ofta ute på gatan för områdena där de bor är trångbodda. De vill provocera fram konfrontationer med polis och räddningstjänst. Och när bilar brinner så får klientcoacher mer pengar från kommunen för att rädda de som tänder på. En evig rundgång.
Här skrev jag tidigare om problemen i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar