söndag 28 december 2014

Astrid Lindgren nu i kväll

Jag tittade på första avsnittet av den nya dokumentären om Astrid Lindgren, eftersom jag är uppvuxen med Astrid Lindgrens sagor och har träffat henne på presskonferenser. Det känns som om hon var en av mina släktingar, ungefär som min farfars syster Ina, som tog hand om oss och hela världen.

Astrid föddes lite senare än gammelfaster Ina, men dessa damer besjälades av samma sak: en klarsyn vad gällde världen därför att de hade gått igenom tillräckligt med lidande. Ungefär så förklarades detta om Astrid för hon blev gravid som tonåring och måste lämna bort sin lille son. Hon valde att inte gifta sig med barnets far, att själv ta jobb i Stockholm, att lämna sonen till fosterfamilj i Danmark, för där ställdes inte så många frågor. På sjukhuset där hon födde kunde hon vara anonym.

Lasse kom att fara illa livslångt av detta, att först få vara i en dansk familj och tala danska och sedan slita ont tillsammans med ensamma mamman i Stockholm, innan han togs om hand i Småland av Astrids föräldrar. Till slut fick han komma tillbaka till Stockholm och Astrids nya familj med Sture Lindgren. Sonen blev 59 år och dog 1986 långt före Astrid. 

Hon har sagt att glädjen måste komma inifrån och inte från en annan människa. Jag förstår vad hon menar tror jag, för jag kan känna glädje också nu, när jag borde vara tyngd av sorg. Samtidigt som sorgen bildar bakgrund till livet.

I kväll klockan 20 går andra delen av denna serie om Astrid Lindgren i SVT1. Den tredje och sista går på torsdag Nyårsdagen klockan 20.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar