UPPDATERAT
Jo det blev fransyskan Annie Ernaux som ständigt skriver självbiografiska böcker som får årets Nobelpris i litteratur. Har inte läst henne, är så dålig på att läsa litteratur fast jag skriver själv och är med i Författarförbundet. Det är något som skaver där. Jaha då kanske jag också ligger något i tiden då eftersom min nya roman är skriven med huvudpersonen med tilltalet hon och den handlar om livet och döden. Den död som alltid finns i bakgrunden för oss alla och har förföljt oss genom släkten. Så kan jag tycka fast det är väl lite övermaga, men de oväntade dödarna har tagit andan ifrån oss nästan.
Grattis Annie Ernaux som är 82 år och är från landet jag besökte som 18-åring. Hade kunnat stanna där för jag kände mig så hemma. Det blev ett år, som jag jobbade som au pair i Marseille och Paris. Annie Ernaux hade aldrig tänkt på Nobelpriset utan det blir således en tyngd som stör i hennes arbete för annars lever hon sitt författarskap. Hon bor i Paris, denna härliga stad. Så bra att de hann ge henne detta pris. Innan det var för sent. Hon lever i stunden precis som man ska göra.
Jag vill inte ha Nobelpriset för egen del. Övermaga det också naturligtvis, men jag har begripit att jag gärna håller mig undan om jag inte är tvungen att träda fram offentligt. Många journalister på DN har varit och är sådana. Det är ett slags bakgrundsyrke, där man inte ska framträda med sitt ego utan förmedla andras åsikter och händelser. Många författare är sådana också att de vill låta sitt skrivande tala. Sorg, smärta, förlust och skuld skriver Annie Ernaux om och det gör jag också i min nästa roman. Annie Ernaux skriver utan känslor mycket beskrivande i detalj, men jag skriver med mycket känslor rätt typiskt kvinnligt istället för att skriva avskalat. Nä nu får jag dåligt samvete över att prata om mig själv. Så nu slutar jag.
7.10.2022
Hon sägs vara vänstervriden, men beskriver hon inte bara hur det har sett ut i Frankrike? Hennes föräldrar var arbetare och hon blev intellektuell. Det är en generationsskillnad för i hennes barndomshem fanns först andra världskriget rent konkret eftersom hon är född 1940 och sedan var det inte särskilt sofistikerat utan det klagades en del anklagande i pratet. Människor hade det svårt i förra generationen. Så klart. Och hennes mamma drack en del. Men föräldrarna startade ett kafé och en speceriaffär och så kunde hon studera. Hon gjorde en klassresa. Och hennes föräldrar fruktade hela tiden att tvingas bli arbetare igen.
14:10
Kan jämföra med min mamma som inte ville bli egendomslös igen. Hennes föräldrar var torpare utan egendom. Och min pappa, som inte brydde sig direkt. Han kom från övre medelklass. De fråntogs sina egendomar under de ekonomiska kriserna på 1900-talet. Men det var ju helt som det skulle vara i Sverige. Mamma ägde mark när hon dog. Pappa hade någon halv miljon på banken.
PS. Här kan ni läsa om fotbollsvärldens reaktion på detta Nobelpris. DS.
Denna undersökande kvinna Annie Ernaux, som beskrivs som sociolog av en del i sitt författarskap, fick Nobelpriset i litteratur i dag. Hon hade inte alls tänkt på det. Men vi hoppas att hon kommer till Stockholm den 10 december och tar emot priset. Nu när allt verkar bli som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar