Närmare 700 000 klick är en chock

Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken att närmare 700 000 klickade på mitt inlägg på bloggen, som handlade om Ebba Åkerlund och hade ett foto, som var utlagt tidigare på internet av både allmänhet och av hennes anhöriga. Denna elvaåring var först försvunnen och efterlystes då via Missing People. Det var enkelt att lägga ihop ett plus ett och inse att den elvaåring, som sades vara mördad i terroristattacken var just elvaåriga  Ebba Åkerlund. Medierna hade redan tidigare gått ut med alla fakta.

De flesta som gick in på min sida på facebook begrep att det var en sorgesida i form av en länk till bloggen och uttryckte sin medkänsla och skickade hjärtan till familjen och de anhöriga. Men en mobb skulle absolut ta ifrån dem detta och attackerade både mig och de som gick in där. Så fort någon skickade hjärtan så skrek mobben i högan sky med enorma versaler. Kunde de inte läsa! Sluta gå in på sidan! Facebook fick massor med anmälningar mot mitt konto, men stängde det naturligtvis inte utan jag tog själv bort det inlägg, som handlade om Ebba Åkerlund i form av en länk till min blogg.

Denna mobb på facebook attackerade allt i sin väg och påstod också att det fanns bilder av detta barns sargade kropp, som jag hade lagt ut på internet. Detta enligt en kvinna. Naturligtvis inte sant. En sådan här mobb drar sig inte för något alls, för den vill bara slippa känna. Den slår vilt omkring sig. Den består inte längre av individer utan är delar av något annat, det nedtryckta inom den stiger till ytan och tar över individerna. 

Den är som om en djävul stiger upp ur helvetet och plågar alla med något de absolut inte vill veta av och som de måste lägga på någon annan eller på andra. Mobben är i stunden skräckslagen för detta och måste absolut hålla allt detta ifrån sig för annars känns det som om de skulle bli galna. Och det är rätt. Det finns en fara i att bli överfallen av plötslig klarsyn och medvetenhet. Att se världen vändas upp och ned av en terrorist. Se denne ta bort allt som byggts upp i landet Sverige under de senaste decennierna: tron på de goda människorna, som dels finns här och dels de goda som kommer hit.

Då finns det två förhållningssätt: antingen att personen tar till sig vad som har hänt och långsamt låter detta omvärdera hur denne ser på världen eller också att man håller det ifrån sig och förnekar att världen är annorlunda än den världsbild individen redan omfattar. Människor med svart-vita världsbilder blir lätt paralyserade. Eller upprepar här som Malena Ernman att Sverige är ett gott land och att samhället fungerar, vilket vi hade visat dem.

Jag har aldrig eftersträvat att få hundratusentals klick på min blogg. Vad skulle syftet med detta vara? Jag har bloggen i första hand för min egen skull, för att följa med vad som händer i världen. Det blir inte riktigt verkligt för mig förrän jag har skrivit ned och bearbetat detta inom mig själv och satt ord på det. Det är mitt dagliga arbete. Den stora chocken för mig var att upptäcka att det verkligen fanns så många, som var ute efter att tysta mig. Jag trodde inte att jag hade någon makt alls att påverka, men tydligen har jag det. Och det tycker ett antal individer att jag inte ska ha. Märkligt!

Pressfrihet och yttrandefrihet är inte samma sak. Pressen i Sverige har vissa regler, som inte behöver följas av medborgare. De är fria att yttra sig mer än vad medierna gör. Yttrandefrihet regleras i lagar och handlar alltid om förhållandet mellan stat och individ. Aldrig om förhållandet mellan invidiver. Pressfrihet ingår i demokrati. Det innebär frihet från förhandscensur av tidningar och etermedier. Ansvar för tryckfrihetsbrott och pressens övertramp krävs i efterhand av den ansvarige utgivaren. 

Den här bilden föreställer inte yttrandefrihet i världen
utan den pressfrihet som finns.
Den är begränsad. 
Faksimil enligt Globalis.