fredag 15 juli 2022

Björn Ulvaeus vill inte längre ha dödshjälp

Björn Ulvaeus skrev 2015 att han ville ha dödshjälp. Kanske har han ändrat sig nu då när han har träffat en mycket yngre kvinna. Han är jämngammal med mig nästan, bara några månader äldre och har fyllt 77 år och är tillsammans med en dansk 49-åring Christina Sas. Hon verkar förtjusande så jag får gratulera. Det är väl den ack så vanlig gubbsjukan som har slagit till.  Eller är han fortfarande med i Rätten till vår död? 

De flesta dör ganska fort ungefär som Ivana Trump 73, som hittades liggande nedanför en trapp i hennes hus i går. Hjärtat ger upp och så försvinner en människa till. Personligen är jag övertygad om att vi lever för alltid. Bara kroppen dör. Det är ingen religiös tro, utan något jag har kommit fram till under en lång levnad. Även Einstein visste att energi aldrig försvinner utan enbart omvandlas. Jag är inte rädd för att dö. Det är ju bara som att somna in, vilket vi gör varje kväll utan att vara rädda för det. 

Det är således ingen bra idé att ta livet av sig, utan alla behöver leva tills de dör. För att fullfölja vad de nu än kom hit för att göra. Inte heller är det bra att ta död på andra. Då hindrar man ju ett levnadsförlopp här på jorden. Det blir absolut enklare att leva ju längre man gör det. Så är min erfarenhet. Så mycket skräp är avklarat och bara en lugn ålderdom kvarstår. Och man vet vem man är.

Själv har jag gett bort allt jag ägde och istället flyttat in på 30 kvadratmeter på samma fastighet, där jag har bott sedan 1987. Jag vet varför jag tycker om Värmdö. Det är för att mina föräldrar hade tomt här på Ingarö när jag var liten. Innan de skilde sig. Och själv har jag tillbringat mycket tid här under mitt liv. Flyttade hit 1976 efter att ha bott på Odengatan i stan. Mycket bättre med natur än trafik i sex filer. 

Att bestämma att alla som vill ska få dö är konstigt tycker jag. Men det finns ju en möjlighet redan att göra så och läkaren Elisabet Abelin-Norell bestämde 2020 att göra så i Schweiz. Hon låter bitter tycker jag, när hon klagar över att hon inte kan se längre och håller på att förlora hörseln. Hon tyckte det var den yttersta friheten att få bestämma över sin död. Min sambo dog av cancer och han klagade inte utan levde till sista dagen. Det var inte så att han inte fick bestämma över sitt liv och sin död, som läkaren ovan påstod. Han hade palliativ vård på Nacka sjukhus och levde tills han dog. 

Jag har nyss avslutat ett manus som heter Innan glädjen infinner sig. Det handlar om livet och döden och min övertygelse om att allt är väl vad som än händer. Det handlar om vår inställning och hur vi kan gå igenom livet utan att förlora glädjen, eller finna den till slut. Det betyder inte att aldrig bli arg eller säga ifrån. Det är viktigt att göra så också. Men innerst i oss finns alltid ett rum fyllt av ljus. 


Björn Ulvaeus håller igång som om han vore odödlig. Det är bra fortsätt med det! Livet är till för att levas. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar