lördag 9 juni 2018

Muslimer som offergrupp

Per Albin Hansson, socialdemokratisk statsminister, höll ett tal 1928 då han sade bland annat så här:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Det är det talet som har skapat begreppet "folkhemmet" i Sverige. Det som vi numera har lämnat. Jag såg boken "Det lilla landet som kunde" omtalas på SVT då författarna Mustafa Panshiri och Jens Ganman försökte få två saker att lyftas lite högre på agendan: Varför är muslimer offergrupp i samhället? Vad gör vi med de som inte vill integreras?

Bägge dessa frågeställningar har med vår kulturella kristna tro att göra. Även om vi inte bekänner oss längre till kristendomen har den genomsyrat oss så mycket att vi fortfarande lever i ett postkolonialt samhälle. Numera åker vi dock inte till Mellanöstern, Asien eller Afrika och missionerar utan har tagit hit omkring en halv miljon människor under de senaste åren och ska inlemma dem i vårt samhälle här.

En lyckad integrering genomgår just nu Reza Jawadi som tas om hand genom mentorskap av Carl-Johan Bonnier. Reza Jawadi är född i Iran av afghanska föräldrar, men han föddes inte på sjukhus och därför hade han inte rätt att stanna i Iran. Jawadi har firat jul med familjen Bonnier och då var en pojke från Eritrea också med för Carl-Johan Bonniers fru är mentor åt honom. Så där kan de rika göra nu i Sverige. Björn Ulvaeus har gjort likadant. Han blev vän med en flykting redan 2015.

Synen på muslimer är att de har lidit så mycket som grupp och behöver ett särskilt skydd och därför behöver speciella fördelar fram oss svenskar, vilket de också har genom alla bidrag de kan lyfta och genom att de ska ha bostad före andra. Det samhälle politikerna nu har skapat är något som socialdemokraterna aldrig tidigare har stått för. Då det var en utjämning mellan grupper och allas likhet inför lagen som gällde. Likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet skulle finnas, som Per Albin Hansson uttryckte det då 1928.

Under de förhållandena är jag också uppvuxen. Jag tog studenten som 18-åring, vilket hade varit otänkbart för min mamma, som var ett av tio barn, född 1924. Min pappa var rikemansbarn och tog studenten 1936. Klasskillnaden var inbyggd i vår familj, men vi blev alla mer jämlika för att dessa båda gifte sig. Halva min släkt var fattig och halva relativt välbeställd. Dock inte min pappa som vuxen. Han fick klara sig själv efter andra världskriget, då han var inkallad. Plus försörja sin mamma som inte hade någon pension. Jag har beskrivit detta i min första bok "Ett sekel av tystnad". 

Sorgligt nog förnekar fortfarande medierna att vi har ett samhälle, som har delats upp mellan oss och dem. Att det finns människor, som inte vill integreras i vårt svenska ytterst radikala och exotiska land. Vi är inte "normala" i den betydelsen som många andra folk lägger in i detta. I Sverige har vi gått långt åt ett håll där vi ser det som självklart att en välvillig stat tar hand om oss, att alla olika folkgrupper får finnas, att det finns fler kön än två, att homosexuella får gifta sig. Och att ingen måste vara medlem i svenska kyrkan.

Det finns omkring 1,7 miljarder muslimer i världen. De är ingen minoritet som behöver offerstatus. Deras moskéer som byggs i Sverige bekostas av Saudiarabien, Quatar, Libyen och Turkiet bland andra länder, som tycker det är bra att sprida islam. Och denna religion har dödsstraff för människor som vill lämna den. Vi ses som de otrogna, som ännu inte har fattat att Allah är den ende guden. Och självklart vill inte rättrogna muslimer integreras i vårt samhälle. De vill använda oss för att få det bättre ekonomiskt och kunna skaffa många barn. Inom några år beräknas den muslimska minoriteten vara den största i Europa i Sverige. 
Sverige är ett udda land både i sekularisering och tillit.
Åtminstone var det så 2015.
Bägge parametrarna håller på att förändras.
Faksimil ur Forskning och Framsteg.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar