Livet återgår till sin gilla gång

Jösses vad skönt att helgerna strax är över. Det är inte bra för människor att vara alltför långlediga. Allt möjligt elände hinner komma till ytan då och ta över en människa, som inte är beredd på det. Vi är omgivna av så många influenser och en öppen människa tar in dem hela tiden. Det gäller att sovra och inte fästa sig särskilt vid vad som händer. Som jag har berättat så var det en släkting, som inte kunde hålla fast vid sig själv längre häromdagen. Allt som denne hade upplevt det senaste decenniet överväldigade under helgerna. 

Och det är rätt vanligt att det kan gå så. Själen kräver sitt och vi har inte så många medel längre annat än ytliga för att tampas med de krafter, som finns i den. Förr i tiden levde vi mer inbäddade i det kollektiva och hade fasta rutiner, inklusive söndagens helgande av denna själ. Numera står vi mer själva och som enskilda individer och blir svagare genom detta. Vi har dock experter som kan rycka in när kaostillståndet blir för påträngande. Vi behöver fler försvar stundtals mot de dunkla krafter, som alltid ingår runt oss. Och behöver inse att vi kan inte ta itu med allt som enskilda små människor enbart. Ibland behöver vi samhällets grupper och det kollektiva för att kunna stå kvar i snålblåsten.

Att inte tappa taget om den enskilda människan gäller och för omgivningen att inse att alla är drabbade, men att den som inte orkar längre är den som mest uttrycker vad som pågår, inte bara för den själv utan för familjen och släkten samt i en större skala i samhället, i världen. Och denna släkting till oss uttryckte det verkligen starkt och det blev ett rop på hjälp i denna kaostid, då vi äntligen som samhälle har dragit i den stora nödbromsen och inte tror att just vi i Sverige ska kunna ta hand om hela världens elände och problem. Det räcker med det som finns på nära håll. 

Människor i det här landet mår också dåligt av allt som händer. Samt behöver hjälp. Även om de är vita och uppvuxna här. Och vi måste tilltro andra länder att också vara bebodda av människor, som har system för att ta hand om sig själva. Att vi inte måste vara räddningspolis över hela världen. Just vi i Sverige. Det är rena vansinnet att ha sådana vanföreställningar. Att vi vita människor från Västvärlden ska rädda resten av klotet från sig självt. Alla människor har inre resurser som går att använda i kaostider och det är en total nedvärdering att inte tilltro människor från Asien, Afrika eller Mellanöstern denna styrka.

Här återigen lite snabbhjälp. 

Kvinnan i mannen, anima, är en del av själen
som behöver utvecklas hos män.
Bilden från Carl G Jungs bok
Människan och hennes symboler