fredag 22 juli 2016

Fem år i dag sedan massmorden i Norge

UPPDATERAT
Det är fullkomligt oförklarligt hur en sådan terrorist som den i Norge och på Utöya kan uppstå. Men det sker om och om igen i världen. Det finns helt enkelt ingen ände på den ondska som kan besätta en människa och få den att utföra onämnbara handlingar. Detta gäller främst män och mycket ofta män, som är besatta av tankar och märkliga idéer. Det är baksidan av alla de tekniska uppfinningar och alla de hjältedåd som också utförs av män. 

Trots det som hände i Norge för fem år sedan i dag så är norrmän mer rädda för islamistiska terrorister än den inhemska varianten. Terroristen Brevik ses som det stora undantaget och som en ensam galning. Han blev också sinnessjukförklarad till en början, men en senare undersökning menade att han var en extrem narcissist. Han hade föreställningar om att han skulle bli kung i Norge bland annat. De islamistiska terrordåden är så många fler, särskilt på senare tid, och det kan begripas att norrmän precis som svenskar fruktar mer av den sorten. Att förhindra en ung människas liv genom att mörda den är naturligtvis emot alla lagar, både mänskliga och andliga, vilken religion som än tillämpas.

En människa som ställer sig utanför den mänskliga gemenskapen genom att urskillningslöst döda kan aldrig få komma till paradiset, vilket dock är den gängse bakvända tron hos de som utför dessa dåd i islams namn. Det är så fullkomligt emot det mänskliga att det innebär att den som gör så tillhör de förtappade och utstötta även på den andra sidan enligt religioner. Även om nyare religiösa och andliga idéer menar att ingen är helt och hållet förtappad. På andra sidan kan de istället gå igenom någon slags rehabilitering tillbaka till mänsklighet. 

Offren för terrordådet på Utöya, som överlevde, har svårt att förlåta sig själva att de lever medan deras kamrater är döda. Det ingår i det trauma, som så svåra upplevelser skapar. Posttraumatisk stress, ångest och till slut depression och självmordstankar kan ingå hos de som har lidit svårt. Det är allmänt känt att människor försätts tillbaka genom flashbacks när något påminner om vad som hände på ön. Det gäller att förlåta sig själv och att känna sig trygg i vardagen. Det är vägen framåt.

Det planerade minnesmärket över offren på Utöya
är godkänt av norska staten.
Men grannar vill inte ha det.  
De menar att detta påminner
dem för mycket om terrorn. 

"Precis som en bild kan projiceras på en bioduk projiceras också innehållet i våra upplevelser av världen i vårt omedvetna ut på yttervärlden, men vi har ingen upplevelse av att de kommer från de bakre rummen av vår egen själ."

P Moxnes Hjältar häxor och horor
Moxnes föddes 1942 i Trondheim i Norge

15.9.2016Regeringen i Norge stoppar det planerade minnesmärket över offren, som ni kan se ovan. Det skulle annars ha blivit en uppslitande rättstvist omkring detta. Det är den svenske konstnären Jonas Dahlberg som har föreslagit detta minnesmärke Memory Wound kallat. De som bor i närheten vill inte ha denna permanenta påminnelse om denna terrorkatastrof utan har hotat med att stämma staten om den vill att detta ska bli av. Så sent som i mars gav regeringen klartecken för minnesmärket, men nu har den således ändrat sig.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar