Frid på jorden

Det kan man önska sig frid på jorden, men vi lär sällan få det med så många oroshärdar i världen. Själv är jag rätt trött på alla människor, som tror att de måste utveckla ett visst program även om det tar livet av ett antal människor i massmord och uppror. Var uppe i natt och skrev om det senaste i Turkiet och vad som hände i Nice glöms inte i brådrasket. Så nu vill jag ägna mig åt trädgården.

Det finns små underbara paradis här också, men de får vi skapa själva. Som jag har sagt ett antal gånger: det är vi som skapar världen här på jorden. Vi har makten. Inga gudar och heller inga politiska idéer om det ena eller andra. Vi har makten och kan göra vårt liv till något fridsamt eller till en oändlig rad av elände. Någon önskade mig att jag skulle få frid. Kära nån. Jag har frid, men resten av världen har det knappast.

Jag gick ut och tog en bild på lilla verandan, som knappt syns bakom alla rosor i år. Eftersom naturen var givmild nog att inte låta det bli en sträng vinter har de vuxit som aldrig förr. När det är stränga vintrar fryser de ned till backen och får börja om igen, men inte så i år. Naturen i form av rosor är så givande och mild och vi har förutom röda också vita och rosa. De finns överallt på tomten i olika former och en del blommar bara kort medan de röda klängrosorna håller på tills frosten tar dem. 

Två lysande älgögon i mörkret.

En trädgård är bra för hälsan. Absolut. Jag har också varit ute och klippt av de buskar och träd, som älgen länsade på löv häromnatten. Se bild till höger på inkräktaren tagen av min yngste son. Älgen var inte blyg utan nyfiken och fortsatte att äta när bilden var tagen. Älgtjuren gillar både körsbär, björk, rönnbär och pil, men de ska var i hans höjd. Lika lat som rådjuren, som inte heller tar annat än vad som finns i munhöjd. Så rosorna får vara i fred nu för dem. För de når helt enkelt inte. Annars tillhör rosenknoppar favoritfödan. Fridens liljor som man säger som önskan och avsked.

Rosorna är sammetslena och doftar härligt gott.